Cry no more

Originaltitel: Les Yeux Secs
Regissör: Narjiss Nejjar
Land: Marocko/Frankrike
Språk: Arabiska/berbiska, engelsk text
Längd: 1.58
År: 2003
Salong: Folkteatern

Om filmen:
Ingår i filmserien "Kritikerveckan"

Handling:
Fahd (reservation för stavning) är en före detta fångvaktare som numera arbetar som busschaufför. En kväll träffar han Mina, en av de kvinnor han vaktat.
Efter nästan 30 år i fängelse är hon nu på väg hem till sin by i Atlasbergen och Fahd lämnar Casablanca följer med henne. De möts av en nedsliten by endast befolkad av kvinnor i 20 till 40-årsåldern och en flicka i yngre tonåren.
Byns inofficiella ledare är Hala, en arg ung kvinna som tvingar kvinnorna att lämna sina nyfödda barn att dö så att byn kommer att dö med dem. De äldre kvinnorna, mödrarna till de yngre kvinnorna är förvisade till att bo i grottor i bergen. Inga män bor i byn, för det är en by för prostituerade kvinnor så de kommer endast på besök de nätter då månen är full.

Mina som fick lämna sin åttamånaders dotter när hon fängslades vill nu försöka skapa ett annat liv åt sin numera vuxna dotter, Hala och de övriga kvinnorna. Fahd förälskar sig i Hala trots Minas varningar om att Halas hjärta och ögon är torra och försöker få henne att förstå att alla män är inte monster.
Mina och Fahds ankomst till byn försätter den i gungning och den invanda strukturen krackelerar.

Det är en vacker och tidvis obehaglig film med tanke på sitt tema, och blandar realdrama med tidvis drömska sekvenser. Den är långsam i sitt tempo och replikerna fåtaliga, blickar och bilder säger desto mer.
Man fängslas och sveps in i berättelsen och trots en viss ostyrighet i filmandet så biter sig berättelsen kvar.

Innehållsförteckning:
Storslagen natur
Vackra kvinnor
Gul text på ljus bakgrund (inte lyckat!)
Hat, aggressioner och förlåtelse

Carin Thärnström : 04-01-30