Common places

Originaltitel: Lugares comunes
Regissör: Adolfo Aristaráin
Land: Argentina/Spanien
Språk: Spanskt tal, engelsk text
Längd: 1.52
År: 2002

Salong:
Chalmers kårhus, och som tidigare recensenter påpekat gäller det att vara snabb in till raden med benutrymme, annars är det ytterplats som gäller för långbenta.

Förfilm: Ingen förfilm

Om filmen:
Ingår i temat "Made in Spanish". Filmen vann pris för bästa manus och bästa skådespelerska vid filmfestivalen i San Sebastián förra året.

Handling:
Fernando och Lil Robles bor i Buenos Aires.
Han är universitetslektor i litteratur och hon hemmafru som ägnar sig åt sociala projekt. Deras enda barn, sonen Pedro, bor i Spanien. Hela familjen Robles bodde i Madrid under några år på sjuttiotalet för att kunna behålla livhanken när juntan härjade som värst i Argentina.

Fernandos berättarröst och hans anteckningar för filmen framåt. Berättelsen röd de ständigt lika aktuella ämnena - kärlek, relationer mellan generationer, förändringar och överlevnad. Allt lika centralt i filmen, och för familjen.

Fernando blir uppsagd från sitt arbete, eftersom han bland annat varit för frispråkig och oppositionell enligt rektorn och för att det inte finns några pengar till hans lön. Han får endast en minimipension och det är osäkert när den kommer att börja utbetalas.

I filmens inledning sitter Fernando tillsammans med en kollega och berättar om den förestående semestern i Madrid. Sonen bjuder dem på flygbiljetterna.
Han arbetar på ett dataföretag och tjänar bra. Fernandos kollega replikerar att de har tur som har en son med ett sådant yrke, hennes egen dotter har valt läraryrket hon med och har det lika knapert som sin mor.

Genom Fernando och Lil får vi möta ett Argentina i kaos och ekonomisk kris, där det samtidigt finns en vilja att skapa något nytt.
Paret blir övertalade att sälja sin lägenhet och köpa en gård utanför Buenos Aires för att odla lavendel till parfymtillverkning. I staden är de överflödiga på arbetsmarknaden och har ingen möjlighet att överleva på den lilla pension som Fernando får. De vill heller inte flytta till Madrid trots sonens försäkran om att han ska hjälpa dem ekonomiskt.

Även om Fernando saknar sitt gamla liv ser han hur hustrun lever upp på landet och bestämmer sig för att leva det liv som gör att hon mår bra.
De döper sin gård till "1789", för enligt Fernando har inte utvecklingen gått framåt sen årtalet då revolutionen i Paris ägde rum.
Fernandos livssyn är cynisk. Han är en vänsterintellektuell man som grälar med sin son om övergivna ideal, smygröker för sin hustru och som diskuterar ordet lucidity (klarhet, strålande, lugna stunder) och dess betydelse med sig själv filmen igenom.

"Common places" är en stillsam historia om kraft och mod. Den handlar också om att bli äldre och inte vara behövd, men ändå känna sig levande.

Innehållsförteckning:
Tuppkyckling vid namn Diego
Revolutionstankar
Erotisk flirt över en kopiator
Chanel no 5
Avsked vid flygplatser

Carin Thärnström : 03-02-01