[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> läst - evenemang - Bokmässan 2003


Näsans kunskap

Ett tema på årets bokmässa var populärvetenskap och en hel del udda och spännande seminarier kunde därför bevistas.
Ett som verkade skumt nog var forskningen om hur luktsinnet värderas och används i yrkeslivet.


Lisa Öberg är docent i historia och har intresserat sig för varför luktsinnet har lägre status än exempelvis syn och hörsel. Hon började fundera på hur mycket luktsinnet används rent praktiskt i olika yrkesutövningar och hur medvetna vi är om detta sinnes betydelse för kunskapsinhämtning.
Att hon alls började fundera kring detta lite udda ämne berodde på att när hon studerade förlossningsvården på 1800-talet fann hon i det ofta fanns mycket tydliga luktintryck registrerade i gamla journaler. Vilket inte är fallet i modern tid.
Hon började fundera på varför luktintryck inte räknas som lika "fint" eller "viktigt" som det vi urskiljer med ögon och öron.

Redan de gamla grekerna, eller åtminstone Aristoteles, skall ha konstaterat att synen och hörseln var de "objektiva" & "nobla" sinnena, medan lukt, smak och känsel var subjektiva. Eftersom ögon och öron var placerade längre upp på människokroppen var dessa sinnen också lite finare än de andra.
Men i förhistorisk tid var skillnaden mellan det som luktade gott och det som luktade illa ofta en ren överlevnadsfråga. Ett sätt att urskilja vad som var giftigt och vad som var ätbart. Men över tid har näsan och lukter fått lägre status.
Ju mer modernt vårt samhälle har blivit desto mer luktfritt har det blivit. Stark doft av olika slag förknippas med kaos och ålderdomlighet.

Att vissa yrkeskategorier har mer nytta av sin näsa än andra förstår vi. Som en vinprovare eller vinskribent till exempel. Där finns det också en fast terminologi för att beskriva luktintrycken och också en gemensam förståelse för vad begrepp som "fruktigt" eller "fatkaraktär" betyder. Inom andra yrken kanske doftintryck används mer omedvetet och att det inte definieras utan att var och en gör en inividuell koppling till vad något doftar som. Språket saknar också ofta ord för att beskriva luktintryck och vi använder ofta metaforer för att beskriva hur nåt luktar.

Lisa Öberg valde två yrkeskategorier att undersöka. Personal på ett bakteriologiskt laboratorium och motorreparatörer på en bilverkstad. Det visade sig att labbpersonalen i allra högsta grad använde näsan för att undersöka bakterieprov och avgöra vilka tester som skulle göras. En erfaren person kunde bara genom doften på ett prov veta vilken typ av infektion och vilken typ av bakterie det var frågan om. Men det fanns ändå ganska lite uttalad medvetenhet om detta inom yrkeskåren och man hade inte lärt sig att använda näsan under sin utbildning utan det var ute på arbetsplatsen i ett slags informellt lärande från de mer erfarna arbetskamraterna

På bilverkstaden visade det sig att luktsinnet hade en ännu mer framträdande roll och att flera av mekanikerna helt tydligt bara genom vissa dofter kunde identifiera vilken typ av fel det var på en bil. Dofter som "ruttet ägg", "bränt gummi" och olika typer av metalliska dofter kunde få mekanikerna att avgöra om det var vajsing med automatlådan, lamellerna eller något annat på bilen. Även här handlade det om ett slags informell kunskap som förmedlats av äldre kollegor.

Näsan spelar alltså en betydligt viktigare roll i våra liv än vi kanske vill tro och vad som luktar illa och vad som luktar gott är relativt. En av mekanikerna som Lisa Öberg intervjuade slog fast att en av hans favoritdofter var "brända bromsar".


Mia Gustavsson : 03-09-29


 
> maila crew@bulldozer.nu