[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> läst - evenemang - Bokmässan 2003


Ryska statens fiende nummer 1

Det borde gissningsvis vara antingen James Bond eller den kapitalistiska västvärlden med USA i huvudrollen som räknas som den ryska statens fiende nummer ett. Fel!
Det är en av deras egna författare, Vladimir Sorokin.
Han är den förste författaren i det postsovjetiska samhället som ställts inför rätta på grund av en bok, i det här fallet "Blått fett".


I boken så beskriver han ett framtida Ryssland under kinesiskt herravälde, som ägnar sig åt att klona klassiska ryska författare, Dostojevskij, Tjechov, Tolstoj m fl. Vetenskapsmännen vill utvinna ett slags "blått fett" som de klonade kropparna producerar när de skriver. Detta fett ska sedan används för att påverka det historiska händelseförloppet i ett fiktivt stalinistiskt Moskva.

Vladimir Sorokin
Vladimir Sorokin
© Michele Corleone

Sorokin studerade till ingenjör innan han fokuserade på litteratur och dramatik och trots många inbjudningar till bokmässan så är det första gången han besöker den. Seminariet hålls på engelska, men Sorokin tolkas från ryskan vilket betyder att man kan njuta av det i mitt tycke otroligt vackra språket.
Det finns ungefär tre ord som jag känner igen i hans tal, ruski, bolsjevism, och perestrojka, (reservationer för mina stavningar!) men för övrigt så njuter jag av hans stillsamma stämma och de melodiska ordsvängningar som sägs innan tolken tar vid och gör det hela begripligt.

Sorokin publicerade sin första bok 1985, på ett bokförlag i Paris som en rysk immigrant hade startat. För väldigt många författare var enda möjligheten att bli publicerad att söka sig till utlandet, men det ändrades efter perestrojkan. Då kunde även mer "obekväma" författare bli publicerade i Ryssland.
1992 kom den första boken på ryska och nu för tiden så säljs Sorokins böcker överallt, framför allt i Moskva.
Sorokin har en tendens att skriva chockerande, även om han säger att det inte är hans egentliga mening.
Han använder sig i viss mån av chockeffekten och parodin i sin litterära stil och
säger också att ingenting är heligt för honom, framför allt inte det som generellt betraktas som heligt i Ryssland. Varken traditioner, religion, andra världskriget eller Gulag finner pardon i Sorokins författarskap. Han vill bryta ner myter, säger han, och framförallt den största myten som säger att man måste böja knä inför den klassiska litteraturen.
Han går hårt åt den ryska 60-talspoeten Anna Achmatova i sin bok "Blått fett", så hårt att hans svenske översättare undrar varför. Sorokin hävdar dock att han har den största respekt för henne, vad han däremot vänder sig emot är den mytbildning som skapats runt henne och förstenat henne i marmorns kyla.

Sorokin hävdar också att språket förändras i snabbare takt än vad författaren hinner med och att det varit så länge. Han valde att göra en paus på sex år i det egna skrivandet för att "hinna i fatt" språket och kanske i viss mån livet. För att uppfatta sin samtid så måste man uppleva den och inte bara sitta på sin kammare säger han. Han använder sig också av boken "Krig och fred" som exempel. Boken skrevs femtio år efter napoleonkrigen och först då hade språket landat i litteraturen enligt Sorokin.

Åtalet då, som väcktes mot Sorokin?
Det lades ner i april i år, men trakasserierna från statens sida började redan på 1980-talet. Sorokin tillhörde undergroundkretsarna i den moskovitiska kulturen och eftersom de dissidenter som fanns antingen satt i fängelse eller hade emigrerat så koncentrerade sig KGB på Sorokin. Han konstaterar att de gick rätt hårt åt honom men föredrar att inte gå närmare in på ämnet.
Sen kom lyckligtvis perestrojkan och tillvaron blev behagligare för kulturfolk och andra. Sorokin hävdar dock att det är ett evigt problem i Ryssland, staten och författare i opposition. Han tror att författare kommer alltid att vara farliga för staten.

Det åtal som väcktes mot Sorokin kom från en ungdomsgrupp som fritt översatt kallas "rörelse tillsammans". Först startade de en städoperation inom rysk litteratur. De satte upp så kallade "exchange spots" i Moskva där folk kunde komma och lämna in "dålig" litteratur och istället få bra.
Tråkigt nog för rörelsen så sprang inte folk dit och de som kom ville lämna till exempel Putins böcker (vilket de inte fick) och få någon annat i gengäld. Efter det så stod de framför Bolsjojteatern och rev sönder Sorokins böcker och slängde i en på plats uppbyggd toalett. Enligt Sorokin så har rörelsen haft stöd av presidentens administration och hans teori är att de ville testa om folket skulle tolerera en totalcensur igen. Radio och tv kontrolleras fortfarande, men författarna har varit fria. Den ryska staten fick märka att det ryska folket inte längre var villiga att acceptera total censur.

Sorokin har än så länge bara en bok översatt till svenska och det är just "Blått fett" som gavs ut i våras på Norstedts förlag.


Carin Thärnström : 03-09-27


 
> maila crew@bulldozer.nu