Sagan om ringens herre

Det är gott om nyfikna på plats när Erik Andersson och Lotta Olsson skall presentera sin översättning av J.R.R Tolkiens verk.
Varje generation förtjänar en egen översättning av de stora verken brukar det ju heta, och det är verkligen hög tid att någon tar sig an "Lord of the Rings".
Åke Ohlmarks utgåva har visserligen många anhängare, men den är full av fel och brister.

Striden som delar Sveriges tolkienister i två läger har sitt ursprung i att Sverige var det andra landet i världen som fick en översättning av "The Lord of the Rings". Åke Ohlmarks var väldigt förtjust i originalet och gjorde så gott han kunde. Men han var väldigt fri i sitt förhållningssätt till förlagan.
Så fri faktiskt att Tolkien själv härsknade till och skrev en rad förhållningsregler för framtida översättare att tänka på. "Guide to the Names in The Lord of the Rings" är späckad med förklaringar vad som bör översättas och vad som bör lämnas som det är.
"Rivendell. "Cloven-dell"; översättning till riksmål av Imladris (t) "klyftans djupa dal". Översätt efter betydelse eller behåll som det är efter vad som verkar lämpligast. Den nederländska versionen behåller namnet som Rivendel; den svenska har Vattnadal, siom är fel och ger vid handen att översättaren trott att Riven- var besläktat med river."
Andersson tog akt på detta och översatte så småningom, efter försök med "Kleva Däld" och "Klåvedal", till Riftedal.

Problemet med att nyöversätta en bok som "Sagan om ringen" är att folk är så emotionellt bundna till den gamla översättningen att det blir som att översätta bibeln. Folk blir inte nöjda hur man än gör.
Erik Andersson är inte helt säker på att han viste vad han gav sig in i när han tackade ja till det prestigefyllda uppdraget.
- Jag provöversatte ett par bitar i boken och tänkte att det här nog skulle låta sig göras på ett par månader, säger han.
Problemet är dock, visade det sig, att Tolkien är så variationsrik i sitt språk och sitt berättande att ett par stycken lätt kan ge fel uppfattning om svårighetsgraden in översättningsarbetet. Erik Andersson fick det närmsta man kan komma ett fast jobb i översättarbranchen, ett och ett halvt års arbete inbokat.
Lotta Olsson berättar att hon gjorde samma misstag.
- Jag översatte ett par dikter på prov och tyckte det verkade lätt. Men Tolkien använder sig av så många olika stilar och diktformer att det visade sig vara mer jobb än jag trott.

- Som diktare kanske han inte skulle kunna stå själv, det är svårt att tänka sig dikterna utgivna i en egen samling utanför sin kontext, säger Lotta Olsson.
Men hon hyser ändå stor respekt för författaren och hans diktning.
-Tolkiens kärlek till språk och språkens ljud syns väldigt tydligt i "Lord of the Rings" olika dikter, berättar hon, Det finns en lekfullhet i materialet och i sångerna från första boken kan man känna igen lån från kända engelska barnkammarrim.

Att arbetet med "Ringens herre" var annorlunda än något annat vare sig Erik Andersson eller Lotta Olsson arbetat med, är uppenbart. Förutom en förläggare och två översättare har boken också haft en grupp specialistgranskare, framförallt tolkienister. I slutändan bestod granskningsgruppen av tio personer.
- Jag sa från början att jag kan ta emot hur många synpunkter på materialet som helst, berättar Erik Andersson, men jag hade ingen aning om hur det skulle komma att bli.
Fast han erkänner att granskningsgruppen nog räddat boken från en hel del bisarra missar.

Lotta Olsson inflikar att en av de dikter hon lämnat in till granskning återkom med fjorton sidor kommentarer, signerade "granskningsgruppen revision 7".
- Det kändes märkligt att det fanns sex genomgångar som jag sluppit se, säger hon med ett leende.

Ohlmarks har givetvis figurerat som ett spöke i översättningsarbetet. Både som varningsexempel och som ledstjärna. I de fall Ohlmarks översättningar av namn har varit bra eller träffsäkra såg inte Erik Andersson någon mening med att riva upp dem, Så Middle Earth kommer även i framtiden heta Midgård, The Shire förblir Fylke och Strider har inte bytt namn från Vidstige.
- Främst har jag försökt förhålla mig till Tolkien, inte till Ohlmarks, säger han.
Men det finns undantag. Ett av Ohlmarks mer väldokumenterade fel skapade närapå en låsning.
- När jag kom till passagen "when the firstborn roamed in the forest" så var allt jag kunde tänka "det får inte bli den förstfödde råmade i skogen".

Mest troligt blev det inte heller så.
Granskningsgruppen har hållit hård koll på arbetet och även om vissa småfel smugit sig igenom så är tanken att dessa skall sorteras bort till nästa upplaga.

Mer tid än så medger seminarieschemat och de bägge översättarna och deras förläggare lämnar publiken med löftet att se över möjligheterna till en "making of"-bok om översättningsarbetet. Den översättardagbok som Erik Andersson skrev för DN finns ju redan tillgänglig och ämnet vore inte helt ointressant vare sig för litteraturvetare eller tolkienfans.

Harald Åberg : 04-09-30