Nuria Amat - om galenskap, kvinnor & romaner

Alla kvinnor är galna, och alla romaner är galna, är då kvinnor romaner? Nuria Amat använder sig av begreppet galenskap i sin senaste (till svenska översatta) bok "Det mest privata".

Amat kallar boken för autoficition , en blandning av biografi (autobiography) och fiktion (på spanska fiction) och använder sig av sina egna erfarenheter i en roman. Hon beskriver sig själv som en produkt av ett mentalsjukhus och ett bibliotek, dessa två byggnader såg hon från sitt fönster i barndomshemmet. En annan erfarenhet som hon tar upp i sin bok är det faktum att hennes mor dog när hon själv var i tvåårsåldern och saknaden efter modern som påverkade henne så starkt att hon inte började prata förrän två år senare.

Nuria Amat samtalar i ett seminarium med sin svenska översättare Marika Gedin och det blir ett fantastiskt möte som spänner över det mesta som har med läsande och författande att göra. Det är tack vare Marika Gedin som vi har möjlighet att läsa Nuria Amat på svenska. Under ett besök i Spanien så läste Marika en recension av Nurias senaste bok och insåg att "denna bok kommer jag att tycka om", och efter att hon köpt och läst den försökte hon sälja in den till svenska förlag. Till slut lyckades det och Marika har översatt två av Nurias böcker till svenska,"Det mest privata" och "Drottning av Amerika".

Nuria Amat är född och bor i Barcelona, men skriver inte på regionens språk katalanska utan på spanska. Ett faktum som gör mig till en bastard, hävdar hon. Det är med största sannolikhet inte fullt uppskattad av katalaner, utan gör henne snarare närmare besläktad med sydamerikanska författare än spanska. Under Francos tid så var det statliga språket spanska och skrev man inte på spanska fanns man inte, säger Nuria. En intressant koppling med tanke på att Nuria också hävdar att som författare har man inget hemland. Författare är också, enligt henne, begåvade med sjätte sinne, vilket gör att de kan skriva om händelser/länder/personer som är helt främmande för dem.
Nuria själv hyllar andra författare i sina böcker, genom att hon använder sig av fiktiva möten eller återanvänder deras huvudpersoner. I sin mest explicita hyllning, som fått stor uppmärksamhet både i Spanien och USA, är hennes variant av översättning av Emily Dickinsons litteratur. Hon har använt sig av både Emilys dikter och brev och blandat dem efter eget bevåg, hon har översatt delar av dikter och sedan lagt till egna tolkningar. Transformation istället för traduction, kallar Nuria det, och samlingen har fått namnet "Orena dikter". Detta har resulterat i ett projekt som ska översätta boken från spanska till engelska.

I hennes roman "Det mest privata" finns också en hyllning till Theresa de Jesus (samtida med Cervantes), som Nuria hävdar är den stora spanska kvinnliga författaren och i den rollen inte alls har den uppmärksamhet som hon förtjänar. Varför är inte Theresa gudinna när Cervantes betraktas som gud inom litteraturen? Är det det faktum att Theresa var nunna? undrar hon.

Nuria återkommer också till galenskapen inom litteraturen och säger att vi bär alla med oss ett bagage av böcker. Titta på historien, litteraturen är full av galna kvinnor. Kvinnors oberoende skildras ofta som galenskap i litteraturen, för att inte tala om hur vanlig den hysteriska kvinnan, en annan variant på galenskap, är i litteraturen.

Innehållsförteckning:
Intensiva samtal
Vilda hopp mellan högt och lågt
Läsandets symbolik
Språkets betydelse

Carin Thärnström: 09-09-28