Senaste nytt ur bokhögen

Under rubriken "Ur bokhögen" publicerar vi kortare recensioner och kommentarer om både nyutgivna och äldre böcker, färdiglästa och såna som för evigt är dömda att ligga halvlästa bredvid sängen.
Sträcklästa med nöje eller förvisade till glömska, eftersom man alltid somnar redan på sidan 22.

ATT KOMMA HEM SKALL VARA EN SCHLAGER av Per Hagman

(Albert Bonniers förlag, 2004, 259 s.)

Per Hagman har skrivit en självbiografisk och "utlämnande" roman. Tyvärr är personen Per Hagman mest en gnällspik med storhetsvansinne som mässar sina mantran om och om igen. Mantran om hur dåligt, trist och olyxigt Sverige är.
Hur speciell och annorlunda han själv är, och alltid har varit. Redan när han var en outsider i Skövde som längtade efter att leva jet set-liv, hänga med fotomodeller och ätar hummer all the time.
En en gång hyllad ung författare som nu är medelålders och reser runt i Europa i jakt på de kickar som det föraktade medelsvensson-livet inte kan ge. Ändå känns han mest tragisk i sin jakt på "det vackra" (som nästan alltid tycks sluta i sjaskighet). Att vara på deken, leva på soc och jaga den ouppnåeliga drömmen om det perfekta blir inte mindre tragiskt om det sker i Paris än om det sker i Åmål.

Per Hagman har väl aldrig varit särskilt provokativ i sin litteratur, förutom att han har en Stig Larsson-aktig böjelse för flickor som ännu inte blivit könsmogna. Det är ett drag som blir lite mer kontroversiellt ju äldre bäraren av det blir. Och Per Hagman är inte längre 20-nånting och kan skriva drömskt om knoppande bröst och oskuldens kyssar, utan att verka äckligt gubbsjuk.
Men den här gången lyckas han faktiskt provocera, utan att uttrycka allt för mycket förakt för kvinnkroppar som nått mognad och kurvor utan silikon.

Hans narcissistiska onani och blottande av en självbild som pendlar mellan självförakt och hybris, med frekventa utfall mot allt som är "vanligt", "trist" och "svenskt", känns bara enahanda och dumdrygt.

Kanske är det faktum att han verkar uppriktigt stolt över att ha haft sex med en Big Brother-dokustjärna och en dragshow-artist samma kväll efter ett småstadshåle-disco, ett mått på hans brist på självdistans. Eller så är det hans enda tecken på självdistans.
Att komma hem Per, är troligen som om du naken mimat till "I'm too sexy" på repeat lite för länge framför en spegel.

Det enda som egentligen berör i boken är den passionerande, olyckliga och destruktiva kärlekssagan. Den Per Hagman har med sig själv.

- Mia Gustavsson

FRÄS OCH SNÖSTORMEN - Isabelle Halvarsson

(BonnierCarlsen, 2005, 109 s.)

"Fräs och snöstormen" är en direkt fortsättning på Isabelle Halvarssons förra bok, "Fräs, den lilla panterkatten" och ingår i BonnierCarlsens serie "Mer att läsa" för barn i åldersgruppen 6 – 9 år.

I denna boken möter vi återigen Fräs, en nyfiken liten kattunge som efter en tuff tillvaro ute i det fria har hamnat hos en djurvänlig familj på landet.
Livet är behagligt för Fräs, han får mat och uppskattning men det är också lite enahanda tråkigt. En snöststorm som gör familjen isolerad från omvärlden piggar dock upp Fräs äventyrslusta. Inte bara snöstorm, utan försvunna hönor och det faktum att någon hinner före Fräs till matskålen gör livet ständigt till ett äventyr för en kattspoling.

Isabelle Halvarsson har skrivit en förtjusande fortsättning om en kattunges äventyr och denna gång är den inte riktigt lika "otäck" som den första boken var. I alla fall för en ömhjärtad sjuårig kattägare, som tyckte det var riktigt ruggigt när Fräs mamma försvunnit och den lilla kattungen kämpade för sin överlevnad.

Böckerna om Fräs är kapitelböcker med lagom stor text och enkla meningar som passar för de barn som fått ihop bokstäverna till ord och meningar. Det är inte alltför långa kapitel, utan varierar mellan sex och tio sidor och då är vissa sidor enbart teckningar. Teckningarna av Margareta Nordqvist lättar upp "textsjoken" (sjok i vid bemärkelse) och sätter knorr på boken.

Sammantaget är det en bok som förutom att stimulera till vidare läsning också introducerar barn till djur, eftersom fokus är hur en kattunge kan tänkas se på världen. En viktigt aspekt med tanke på hur vårdslöst djur ibland behandlas.

- Carin Thärnström

BROKEN ENGLISH - nästan perfekt av Stewart Clark

(Alfabeta, 2005, 96 s.)

På en tysk strand kan man läsa ett anslag som klargör att "No boots allowed on the bitch". På resturang i den spanska huvudstaden kan man beställa en fiskrätt som presenteras som "Rape in the Madrid Fashion". En thailändsk bar utger sig för att vara "The shadiest bar in town".

Engelska må vara lingua franca men men obegriplig engelska är förmodligen världens mest skrivna och talade språk. Stewart Clark har under 20 år samlat på skyltar, anslag och citat från hela världen och har sammanställt dem i "Broken English - nästan perfekt". Det är en rolig bok att bläddra i och igenkänningsfaktorn är hög för det mesta. En av mina personliga favoriter hittades som ett anslag på ett hotell i Rom.
"Fire! It is what can doing, we hope. No fear. Not ourselves. Say quickly to all people coming up down everywhere a prayer. Always is a clerk. He is assured of safety by expert men who are in the bar for telephone for the fighters of the fire to come out."

Sug på den du.

- Harald Åberg

VAMPYR av Rebecca Brander & Beatrice Lehtilä

(Bonnier Carlsen, 2005, 128 s.)

Jag tycker nog att varje generation bör ha sin egen bok om vampyrer och vampyrfakta, oavsett om det är Montague Summers "The Vampire in Europe" från 1929, Dan Turélls "Alverdens vampyrer" från 1987 (som försåg mig med allt det vampyrvetande jag behövde i min ungdom) eller Rebecca Branders och Beatrice Lehtiläs nyutkommna "Vampyr". Det finns något ofrånkommligt lockande med tanken på vampyrer. Evigt liv, evig ungdom och oerhörda övernaturliga krafter balanseras mot att för evigt vara bannlyst från solens sken och att i ensamhet se på när alla omkring en tvinar bort och dör.

Till skillnad från Summers och Turélls ganska så faktamässiga böcker (framför allt den outhärdligt torre Summers) så framstår Vampyr som oerhört lekfull. vi får vampyrklippdockor, serier och listningar på fyrtio fantastiska vampyrfilmstitlar som "Sex and the Vampire", "Vampire Circus", "Blacula" och framför allt "Rockula".
Men den lekfulla framtoningen döljer en oerhört ambitiös vampyrbok med porträtt på kända historiska vampyrer, artiklar om blodets vetenskapliga egenskaper, vampyrer i litteraturen och filmen samt en intervju med "Stefan" som säger sig leva som vampyr på riktigt.

Dessutom innehåller boken en riktigt imponerande genomgång av olika vampyrmyter i världen. Från Greklands "Lamia", via Elfenbenskustens "Asanbosam" till de australiensiska urinnevånarnas "Yara-Ma-Yah-Who".

Vampyr är en verklig skatt för den som vill skriva gothiga noveller, hårdrockstexter eller bara är intresserad av skrock, folktro och det ockulta.

- Harald Åberg

EMILIAS FYRVERKERI av Anna Dunér och Kirsten Raagaard

(BonnierCarlsen, 2005, 32 s.)

Det första som händer när jag får boken "Emilias fyrverkeri" i handen är att jag blir förförd av det faktum att den coola huvudpersonen Emilia på framsidan är iklädd en pirathatt och har sitt svärd i högsta hugg. Ni förstår nog att förväntningarna var höga när jag slog upp pärmarna på denna, ehrm, "Tummetottbok".

Så mycket pirater är det nu inte tal om i denna bok, utan temat är nyårsafton. Alla som någonsin firat nyårsafton i Sverige vet hur det går till: Man äter och dricker gott, man kastar serpentiner och säger gott nytt år till varandra. Men det viktigaste av allt är naturligtvis (?) fyrverkerierna! I "Emilias fyrverkeri" får barnen en möjlighet att förbereda sig på det som komma skall.

Emilias familj består av en driftig mamma, en mysig pappa och en liten syster vid namn Teresia som inte är i närheten av att vara så cool som Emilia som tycks vara en si så där fyra, fem år. Mamma har höjt förväntningarna för aftonen genom att berätta hur fantastiskt det är med raketerna och Emilia röjer glatt runt i lägenheten hela dagen i väntan på att det ska bli midnatt. Naturligtvis somnar hon innan det magiska tolvslaget och vaknar följande morgon med en känsla av att ha blivit rejält dragen vid näsan. Tur att hon har en sådan finurlig mamma som drar med både Emilia och hennes lillasyster in på den mörka toaletten och tänder tomtebloss så att de i alla fall får ett litet fyrverkeri båda två! Nu vet jag ju inte direkt om tomtebloss kan ersätta ett hejdundrandes fyrverkeri, men det är klart, har man inte sett ett fyrverkeri förut så har man ju inte så mycket att jämföra med!

Det är en mycket jämställd och rar familj. Mamma är som sagt mycket påhittig, pappa är den som lägger lillasyster när det är dags för det och som kommer med juice när det är dags att skåla för det nya året. Fint!

En trevlig bok om en trevlig högtid helt enkelt! Bra text och fina bilder med små roliga detaljer. Hade jag egna barn skulle jag gärna köpa (eller låna på biblioteket) någon av de 12 andra böcker som finns om Emilia. Men som sagt, varning för den förledande pirathatten! Till och med gudsonen lät sig förföras och svarade på frågan om vad som var bäst med boken: "Piraterna!"

- Grethe Österberg

SVARTA LÅDAN av Inger Edelfeldt

(Nordstedts, 2004, 345 s.)

Det här är en ganska pratig roman, som egentligen inte rymmer så många händelser. De viktigaste och mest avgörande sakerna har skett innan berättelsen börjar.
Den medelålders gestalt-terapeuten Rose-Marie har mist sitt livs enda och stora kärlek i en olycka. Han åkte på en fjällvandring med sin bäste vän, fick en hjärtinfarkt, och kom aldrig hem igen.
Ilskan, besvikelsen och saknaden fyller hela hennes tillvaro, och hon börjar peta i gamla sår från tiden innan hon mötte sin älskade Yannis, mannen som accepterade, såg och älskade henne. En komplicerad och skuldfylld relation till modern och systern kommer upp till ytan och hon ältar barndomens och uppväxtens händelser genom att återuppleva dem i minnet.
Rose-Marie är förlamad av och instängd i sin egen sorg när hon möter den 17-åriga flickan Ninja. En trulig tonåring, som hon trots sin föresats blir engagerad i. De utvecklar ett slags haltande vänskapsrelation som rubbar Rose-Maries låsta värld och får henne att bry sig om omvärlden igen.

Bokens styrka och svaghet är huvudpersonens självreflektioner. Trots många tänkvärda, allmängiltiga och intressanta passager om relationer, självbild, kärlek och sorg, så tar denna del av boken allt för stort utrymme från ramberättelsen. Å andra sidan skulle den berättelsen i sig inte vara engagerande och intressant nog att bygga hela boken på.

Trots att det till synes är en mycket enkel berättelse har den många bottnar och djup, och berör även länge efter att man lagt boken åt sidan.

- Mia Gustavsson

(BonnierCarlsen, 2005, 30 s.)

Beatrix Potters berättelser och teckningar tillhör klassikerna i den engelska barnlitteraturen och kanske också den svenska. Åtskilliga jular har jag dessutom tittat på den TV-sända baletten, som baseras på hennes sagovärld. Kaniner, rävar, möss och andra djur som förekommer på den engelska landsbygden dansar med varandra. Fast det var några år sedan jag senast såg den, visas den fortfarande måntro?

Här har Beatrix Potters berättelse om Pelle Kanin fått en ny touch med en så kallad "pop-up" bok där man drar i flikar, vänder upp halvsidor och får en viss rörelse i figurerna. En bok där man som både läsare och lyssnare får vara aktiva och dessutom pilla och dra i boken.

Pelle Kanin är en stygg liten kanin (fast jag måste erkänna att jag hade föredragit ordet busig istället för stygg) som smiter iväg till Herr Karlssons trädgård när mamma gått till handelsboden och syskonen stillsamt ägnar sig åt att plocka björnbär.
Flopsy, Mopsy och Ull-tott heter Pelles syskon och förutom att jag är lite tveksam över Ull-totts könstillhörighet så låter det som om det är mammas snälla och rara flickor utan stygga eller busiga tankar i sina små kaninhjärnor till skillnad från den vilda brorsan Pelle.

Pelle snaskar i sig både det ena och det andra i Herr Karlssons grönsaksland innan han blir upptäckt av grönsaksodlaren och därefter vidtar en vild jakt på inkräktaren Pelle. Pop-up bilden där Pelle fastnar i nätet är mycket effektfull och man följer den dramatiska jakten med stor spänning.
Lyckligtvis så klarar sig Pelle med skinnet i behåll, däremot så blir hans blåa jacka kvar och blir uppsatt som fågelskrämma. Väl hemma hos mamma och syskonen så blir inte Pelle bannad, utan modern undrar bara var han gjort av sina kläder och lägger honom i säng.
Pelles snaskande bland de råa grönsakerna i grönsakslandet har gjort honom dålig och han får gå till sängs istället för att kalasa på björnbär. Hans enda straff blir magknipet.

Det är en förtjusande söt liten bok som är som gjord för en sagostund och frågestund. Som vuxen njuter man av de vackra bilderna och de finurliga lösningarna av de i viss mån rörliga figurerna, nästan lika mycket som barnen.

- Carin Thärnström

SERIER FRÅN VITTULA av Anders Skoglind

(Norstedts, 2005, 48 s.)

Serier från Vittula är en samling ensidesstrippar tecknade av tornedalingen Anders Skoglind inspirerade av Mikael Niemis roman "Populärmusik från Vittula" det är alltså inte en serieversion av romanen så mycket som ett ganska fritt tecknande kring några av Populärmusiks mer karaktäristiska drag. Det handlar om tornedalen och den machokultur som hävdas prägla bygden. Klart, det mesta är väl ganska så förutsägbart om man läst boken eller sett filmen, men Anders Skoglinds enkla och kontrastrika teckningar fungerar fint som illustrationer åt textens lakoniska innehåll och valet att låta mycket av pratbubblornas innehåll vara på meänkieli med översättningar längst ner på sidorna gör att det blir en smula folkbildadnde tillika.

Personligen föredrar jag nog Niemis roman, men att man på köpet får en Pajalakarta med de viktigaste platserna utmärkta är ju en mycket god anledning att ta sig en titt på seriealbumet.

- Harald Åberg

Bulldozer