Senaste nytt ur bokhögen

Under rubriken "Ur bokhögen" publicerar vi kortare recensioner och kommentarer om både nyutgivna och äldre böcker, färdiglästa och såna som för evigt är dömda att ligga halvlästa bredvid sängen.
Sträcklästa med nöje eller förvisade till glömska eftersom man alltid somnar redan på sidan 22.

KALLE OCH CHOKLADFABRIKEN av Roald Dahl

(Tiden, 2005, 187 s.)

Lagom tills Tim Burtons nyfilmatisering av Roald Dahls populära barnbok "Kalle och chokladfabriken" går upp på biograferna passar Tidens bokförlag på att ge ut en ny upplaga av boken.
I denna fjärde svenska upplaga är omslaget upphottat med bilder ur filmen, bland annat kan man se hur Johnny Depp tar sig ut som chokladfabrikör Willy Wonka.

Men Dahls berättelse om Kalle Spann, som tillsammans med fyra andra barn får komma in i den galne Wonkas fantastiska chokladfabrik, är den samma. De knasiga äventyren de råkar ut för också. Liksom de säregna illustrationerna av Quentin Blake.

Även om berättelsen är uppbyggd kring den uppfostrande sensmoralen om hur illa det går för bortskämda och klåfingrade rikemansbarn, så är det djupaste intrycket ändå den bubblande och ohämmade fantasin som flödar på bokens sidor. Dahl tar läsaren på en fantastisk resa i en miljö som får "Alice i underlandet" att verka som en sansad söndagskoleutflykt.
Fantasin går i spinn när man får träffa de knähöga nidvisesjungande oompa-loompierna, åka fantastisk superspeed-glashiss med rymdraket-egenskaper och vandra runt i ett landskap med karamell-gräs och chokladvattenfall.
Det kan heller inte förnekas att man blir oerhört godissugen när man läser boken.

En bok för barn i alla åldrar. Läs boken - se filmen!

- Mia Gustavsson

NATTENS BARN av Traci Lords

(Pan pocket, 2005, 264 s.)

Traci Lords är, och förblir, tjejen som fixade ett falskleg och gick från tonårig nakenmodell till underårig porrstjärna. När saken avslöjades blev det stort rabalder i hemlandet USA med rättegångar och FBI-utredningar om barnporr. Traci, eller Nora som hon egentligen hette, spelade in sin första porrfilm när hon var 16 och blev de följande två åren ett stort namn i branschen. Nyss fyllda 18 var hon en f.d porrstjärna, drogmissbrukare och känd över hela världen för sin spektakulära karriär som porr-lolita. Mot alla odds, mödosamt, men med en beundransvärd viljestyrka och ambition, blir hon drogfri, bearbetar de sexuella övergreppen under uppväxten genom att gå i terapi och söker sen in till en teaterskola. Filmroll för filmroll etablerar hon sig som en riktig skådis och den första större film hon är med i är John Waters "Cry-Baby" där hon spelar mot Johnny Depp och Ricki Lake. Sen rullar karriären på och hon får i det närmaste ett slags kultstatus, utan att egentligen slå igenom stort. Hon har varit med i filmer som "Blade" och Tv-serier som "First Wave".

Även om boken är skriven just i syfte att visa att hon har gått en lång och strapatsfylld väg från den trasiga, vilsna flickan till den starka kvinna hon är idag, så säljer ju boken just på hennes "porrstjärnenamn".
Vilket gör att allt blir lite kluvet.
Den starkaste delen av boken är den om hennes uppväxt och det som ledde till att saker gick så fel så tidigt för henne. En våldsam pappa, en uppslitande skilsmässa som splittrar familjen, en mamma som sätter sina pojkvänner före barnen, en tidig våldtäkt, en tonårsabort, en styvfar som utnyttjar henne sexuellt och en känsla av att den enda gång hon får makt är när hon spelar på sitt utseende och sin sexualitet.

Berättelsen om åren som porrstjärna är summarisk och ytlig. Vad hon tänker och känner under denna period eller vad som egentligen får henne att ta det avgörande steget får man aldrig riktigt veta. Om det är förträngt, censurerat eller förlorat i drogdimmor vet jag inte, men på nåt sätt känns hennes skildring tillrättalagd och efterhandskonstruerad.
Delen med hennes karriär efter porrstjärnetiden väcker skräckblandad beundran. Traci är en karriärmässig Terminator, som vägrar ge upp vilka hinder som än kommer i hennes väg. Trots att hennes bedrifter är stora kan man ändå inte låta bli att känna det som om hennes ego är ett par nummer för stort ibland.

Berättartekniskt tycker jag att boken är ganska undermålig, som en blandning mellan en Sidney Sheldon-roman och en alldeles för pratig och schablonaktig Mitt Livs Novell. Varje misshandlande och utnyttjande karlslok hon träffar utdelar ändå magiska kyssar och hon utmålar sig själv som den vackra, skygga och oskuldsfulla Harlekin-flickan som drömmer om kärlek och blir flickfnissig när hon är ensam med Johnny Depp på hans hotellrum.
Bortsett från denna brist är det ett intressant människoöde att ta del av.
Traci Lords är en survivor i ordets alla bemärkelser, och den amerikanska våta drömmen personifierad.

- Mia Gustavsson

SAGT OCH GJORT (Engelska idiom, ordspråk, talesätt, citat) av Jan och Rikard Svartvik

(Norstedts Ordbok, 2004, 300 s.)

Ordspråk, ideom och talesätt är alla väldigt beroende av sitt originalspråk. När man översätter kan det bli märkligt som i "Lägg din axel på hjulet" för "put your shoulder to the wheel" (Att lägga manken till) eller bara obegripligt fel som i "Ont krut förgås inte så lätt" för "Unkraut vergeht nicht" (Ogräs förgås inte).
Men för den som behärskar dem så öppnas en helt ny dimension av språket.

Boken "Sagt och gjort", av Jan och Rikard Svartvik, är en utmärkt bok för den som vill lära sig engelska ideom och talesätt. Boken är späckad med olika engelska uttryck med korta artiklar om dess ursprung.
Visst, man hade gärna haft en dubbelt så tjock bok, med fler uttryck och längre artiklar. Men ändå måste "Sagt och gjort" kunna sägas vara oumbärlig för den som vill kunna besserwissra sig lite över talesätt på engelska.

- Harald Åberg

DE DÖDADAS STAD (SAGAN OM DRAKENS ÅTERKOMST XX) av Robert Jordan

(Natur&Kultur, 2004, 377 s.)

Robert Jordan brukade vara en av de mest spännande fantasyförfattarna. För cirka fyratusen sidor sedan.
"Sagan om Drakens återkomst" har gått något så in i bängen i stå så det är inte klokt. "De dödas stad", som är andra halvan av engelska orginalet "The Crossroads of Twilight", lossar lite på den värsta trögsmeten men det är fortfarande så att för varje intrigtråd som rör sig lite frammåt presenterar Jordan tre till fem nya.
Jag har länge varit en försvarare av serien, men dessvärre har musten tagits ur mig.
Egwene och hennes trupper sitter i läger utanför vita tornet, Perrin och hans mannar försöker rädda Faile, Rand har rensat kraften men blir ändå allt knäppare, Mat åker omkring med de nio månarnas dotter och ingen, absolut ingen kommer framåt.
Till detta kan läggas att den svenska översättningen aldrig känns särskilt livfull och att kartan i början på boken ser ut att ha skrivits ut på matrisskrivare.
Ett plus för uttalsguiden som jag tror inte finns med i den engelska utgåvan. Äntligen kan man vara säker på att uttala tarrva:lånn rätt, så man inte behöver skämmas inför de andra nördarna.

- Harald Åberg

BILDNINGSAKUTEN av Göran Everdahl

(BonnierCarlsen, 2004, 95 s.)

Är du en tråkig, trist och intetsägande person som står i hörnet på varje tillställning och skrapar med foten för att du inte tycker att du har nåt intressant att säga?
Då tycker jag att du skall införskaffa "Bildningsakuten" och läsa den, för sen kommer du att ha fullt av intressanta kunskaper att dela med dig av över chipsskålen.
"Walt Disney är den som nominerats till flest Oscars - hela 64 stycken - och han vann 23, det var väl inte så illa pinkat?" kan du ledigt slänga ur dig efter att ha läst uppslaget om Oscarsgalan.
"Visste du att Alexander den store var en riktig partykille? Han söp som ett svin och hade troligen lite mer ihop med sin bästis Hefaistos än med nån av sina fruar..if you know what I mean....nudge, nudge" kan du flika in i vilket samtal som helst somhandlar om vin, kvinnor...nåja...och sång.
Går inte det hem får du väl tala om hur man kan skilja på tvillingdeckarna Dupond och Dupont i Tintin, eller något annat av allt det som kan tänkas ha fastnat i minnet efter att du har plöjt de 43 ämnena som serveras i allmänbildande 5-minuterslektioner i boken.
Här ryms alltifrån ämnen som Bibeln och Opera till Dracula och Barbie, och en hel del däremellan. Snygga illustrationer, underhållande nörddetaljer och lättlästa sammanfattningar ökar läslusten ytterligare.
En bok för den lilla besserwissern, eller för den som gillar kunskap man garanterat får nytta av i spel som Trivial Pursuit eller Jeopardy.

- Mia Gustavsson

PROVOKATIONER, PASSIONER, PERSONER OCH EN ELLER ANNAN HYACINT av Kerstin Thorvall

(Albert Bonniers förlag, 1999, 299 s.)

Kerstin Thorvall är en besvärlig tant.
Innan det var hon en besvärlig kvinna, en besvärlig fru, en besvärlig flicka och en besvärlig dotter. Utöver detta har hon gjort sig en karriär, som författare, krönikör, kåsör, modetecknerska och poet.
I vissa fall genom att berätta om sin besvärlighet.
Hon är en föregångare till skribenter som Linda Skugge och co, men det som idag ses som helt ok att blogga om även på nyhetsplats, var mer tabu att vika ut i skrift förr. Men om det bryr och brydde sig inte Kerstin Thorvall.
Skamlöst viker hon ut sitt privatliv, sin ångest, sina tillkortakommanden, sina kärleksäventyr och sitt komplicerade förhållande till sin mor i alla typer av texter. Hon gör det dessutom bra. Så att det berör.

I "Provokationer, passioner, personer och en eller annan hyacint" har hon samlat ett urval av texter från fyrtio års produktion. Många teman återkommer, visst känns tidlöst medan annat speglar tidsandan när det skrevs. Thorvallskan är bitsk, genomskådande och svartsynt. Ibland lite gnällig, men ofta underhållande och plågsamt ärlig.
Förutom de mer självbiografiska texterna om hur det är att vara utlänning i Paris, att ha "klena never", att bli äldre, att lyda under en blind passion, att ha ett komplicerat förhållande till sin mamma o s v så finns det också ett antal intervjuer med kända män. Filmregissörerna Ingmar Bergman, Mike Leigh och Bo Widerberg, men också vissångaren Cornelis Vreeswijk. Allt speglat genom den thorvallska blicken, så det blir mycket reflektioner kring henne själv även i denna textformen.

Kerstin Thorvall är nyss fyllda 80 och kom nyligen med en diktsamling med ett urval av hennes lyrik. Oundvikligen känns det som om damen börjar sammanfatta sin livsgärning.
En bra introduktion till hennes skrivande är denna textsamling från 1999.

- Mia Gustavsson

(Demervalls, 2003, 112 s.)

Att göra en seriebearbetning av en litterär klassiker är inte något nytt påfund. Så länge barn har läst serier har vuxna försökt lura på dem "kvalitetslitteratur" genom att smyga in teckningar i den. Detta har givetvis skett med blandad framgång. Det senaste exemplet på ett lyckat genomförande får sägas vara Charlie Christensens utgåva av "Röde Orm".
Per Demervall gjorde i slutet av åttiotalet ett försök att ge ut Strindbergs "Röda rummet" i serieform, två album. Det är dessa som Demervall nu har givit ut igen i en samlingsvolym på eget förlag.

Jag har egentligen inget emot själva serieboken som sådan eller dess förlaga, även om jag aldrig riktigt gillat den gamle misogynisten, men jag tvingas ändå peka ut två fatala misstag.

Det första är förmodligen ekonomiskt baserat, men inte desto mindre katastrofalt, boken är nämligen utgiven i ett ganska osmickrande A5-format. När man krymper ner den, från förlagans A4, så försvinner Demervalls ofta mycket vackra stockholmsteckningar totalt. Att göra på det här sättet hade krävt en total omteckningn av boken.

Det andra problemet är hur Demervall förhållit sig till förlagan.
Det har varit allt för mycket vördnad istället för respekt och seriealbumet har behållit nästan all text från boken. Detta gör att det blir väldigt mycket små rutor med väldigt mycket text i. Vilket givetvis går ut framför allt över miljöteckningarna, som återigen hade kunnat få vara både fler och större.
Hela dispositionen och layouten hade mått bra av att få mer luft och rymd att röra sig i och mer av orden hade kunnat berättas i bilder.
Demervall borde studera sidupplägget i Alan Moores serier, eller kanske läsa lite av Frank Miller. För det är synd att inte fler svenska klassiker omvandlas till serier än vad som görs.
Ett nytt grepp och ett nytt öga som sätts till en klassisk text känns alltid fräscht.

- Harald Åberg

(Bonnier Carlsen, 2005, 440 s.)

Ett saftigt och svulstigt lexikon för barn i lekskoleåldern och uppåt.
"Svåra frågor kräver enkla svar" är bokens slogan, och den skulle väl lika gärna kunna appliceras på all pedagogisk litteratur för alla åldersgrupper.

Den största skillnaden mellan detta och ett vuxenlexikon är att man skippat det mesta av de riktigt tråkiga orden som Avogadros konstant och sköntaxera och gått pang på de viktigaste sakerna, typ herpes, rockmusik, science fiction och statskupp. Man förklarar enklare och har mer bilder, grafik och roliga förklaringar. Med andra ord, uppslagsboken är perfekt även för ett genomsnittligt vuxet pucko. Ja, det var tänkt som en komplimang till boken, även om det inte låter så.

Uppslagsorden sträcker sig från ABBA till övertro, vilket på ett bra sätt illustrerar spännvidden även i detta förenklade lexikon för vetgiriga barn som nyss lärt sig läsa. Det är lätt att fastna när man bläddrar i boken och det finns många fina och pedagogiska bilder och illustrationer. Allt som stimulerar nyfikenhet och lärande är av godo, och "Barnens stora lexikon" är en guldgruva för varje frågvis liten människa.

En "måste ha"-bok för alla föräldrar som vill att deras barn skall ha andra ambitioner i livet än att vara med i Big Brother.

- Mia Gustavsson

Bulldozer