Senaste nytt ur bokhögen

Under rubriken "Ur bokhögen" publicerar vi kortare recensioner och kommentarer om både nyutgivna och äldre böcker, färdiglästa och såna som för evigt är dömda att ligga halvlästa bredvid sängen.
Sträcklästa med nöje eller förvisade till glömska eftersom man alltid somnar redan på sidan 22.

VÄNDPUNKTEN av Leena Lehtolainen

(Bonnierpocket, 2005, 375 s.)

Detta är den tredje boken om den finska polisen Maria Kallio som översatts till svenska.
I den första blev hon gravid, i den andra födde hon barn och nu i den tredje är hon tillbaka efter mammaledigheten.
Hon är nyutnämnd chef för kriminalpolisens avdelning i Helsingfors. Ett beslut som inte är populärt bland alla kollegorna. En företagsledare hittas mördad på en ö, där Maria Kallios ungdomskärlek dog året innan.
Kallio börjar misstänka att det finns ett samband mellan de två morden och börjar undersöka de båda fallen. Hon försöker vara en god polis, en god mor och en god kollega och det är inte alltid som alla bitar faller på plats samtidigt. Det är kul att läsa en modern polisroman från vårt norra grannland och samtidigt få en gnutta känsla för det moderna Finland.
Maria Kallio är en tuff och smart brud som inte ger sig, men i denna bok får hon tampas med lite för mycket när hon under utredningens gång börjar få lite för varma känslor för en av de misstänkta.

Boken är en fristående berättelse, men visst får man en bättre överblick över persongalleriet om man börjar från början med första boken.
Boken är rappt skriven och håller spänningen vid liv hela vägen till slutet.

- Carin Thärnström

MÖRKT FÖRFLUTET av Peter Spiegelman

(Norstedts, 2005, 359 s.)

"Mörkt förflutet" är en klassisk deckare med en manlig ensamvarg i huvudrollen.
John March har ett förflutet i överklassen som han förkastat och istället har han valt att bekämpa brottslingar, först som sheriff i en småstad och sedan som privatspanare i New York. Han lever ensam sedan hans fru fallit offer för en seriemördare och ägnar sig åt att jobba, jogga och dricka apelsinjuice.
Så får han ett uppdrag som leder honom in i Wall streets labyrinter där han får användning för halvt bortglömda kunskaper tack vare sin familjebakgrund.

Boken är inte på något sätt nyskapande men funkar alldeles utmärkt som avkoppling, om man orkar ta sig igenom de olika avsnitten om hur banker och företag myglar.

- Carin Thärnström

DET BLOD SOM SPILLTS av Åsa Larsson

(Bonnierpocket, 2005, 405 s.)

I Åsa Larssons andra deckare "Det blod som spillts" får vi återigen möta Rebecka Martinsson. Två år har gått sedan Rebecka konfronterat sitt förflutna och för sin överlevnad tvingades döda tre människor. Hon har varit sjukskriven från sitt jobb som advokat på den stora byrån i Stockholm och försökt hantera sin vardag.
Tack vare Rebecka har advokatbyrån blivit känd och fått flera stora och medieuppmärksammade fall på sin lott.
När en av advokaterna på byrån åker till Kiruna för att sälja in ett erbjudande om juridisk hjälp till svenska kyrkan följer Rebecka med. Hon stannar sedan kvar där uppe för att se om hon orkar ta itu med sina känslor inför det som hände där två år tidigare.

Medan hon är där inträffar ännu ett mord.
En stridbar kvinnlig präst med gott om fiender bland männen i norr har brutalt mördats. Polisen famlar i blindo, för ingen har sett eller hört något.
Av en ren slump blir Rebecka involverad och hennes inblandning sätter på nytt fart på känslorna hos ortsbefolkningen.

Parallellt med mordfallet berättar Larsson om en varghonas väg från sin flock i Sibirien till det nordliga Sverige. Även hon blir en symbol för hur makten fördelas bland människorna i norra Sverige.

"Det blod som spillts" är en väldigt bra och välskriven roman.
Åsa Larsson är oerhört skicklig på att skapa ett levande persongalleri samtidigt som hon håller spänningen i liv till de sista sidorna. Hennes debut "Solstorm" lovade gott och denna uppföljare bekräftar att det är värt att längta efter hennes tredje.

- Carin Thärnström

VARGARNAS RIKE av Jean-Christophe Grangé

(Bonnierpocket, 2005, 437 s.)

Boken börjar obehagligt, då vi möter en kvinna som lider av hallucinationer och som inte längre tycks känna igen sin egen man. Hon undersöks av en neurolog som vill gå vidare och göra en större undersökning av hennes hjärna.
Kvinnan, Anna Heymes, vägrar.
Hon har dessutom inte sagt hela sanningen till läkaren och till sin man om sitt tillstånd, inte berättat hur ansikten förvandlas till vargar framför henne och hur hon drabbas av svåra ångestattacker. Hon försöker dock hantera sitt vardagliga liv med en man som är högt uppsatt tjänsteman inom polisen och sitt jobb som försäljare i en exklusiv pralinbutik.
Anfallen blir dock värre, liksom hennes misstankar mot sin man och sin omgivning. Något stämmer inte, men vad?

I en annan del av staden Paris utreder poliskapten Paul Nerteaux de mycket brutala, bestaliska morden på tre turkiska kvinnor som torterats till döds. Den turkiska befolkningen säger inte ord och Nerteaux söker i sin desperation upp den tidigare ansvarige polisen för området för att be om hjälp. Nerteaux inser själv att han kommer att förhandla med djävulen men om han vill lösa morden så har han inget annat val.
Jean-Louis Schiffer är en pensionerad polis med ett solkat rykte och endast de högsta inom polisledningen vet hur han lyckades klara sig undan åtal för att ha dödat en misstänkt och för att han i alla år krävt pengar för "beskydd". Han har dock ett solitt kontaktnät i de turkiska kvarteren och pratar dessutom språket. Nerteaux och Schiffer ger sig ut på spaning, den enes motiv solklara, den andres mer dunkla. In i berättelsen kommer också Turkiets nutidshistoria genom mötet med nationalister som drömmer om att skapa ett nytt stort rike i Turkiet.

De två historierna verkar leva sina parallella liv men möts och slingrar sig in i varandra på ett suveränt sätt. Det är en intensiv berättelse, som är både riktigt otäck och dessutom låter samhällskritiken lysa igenom.

Boken är lysande, gastkramande och omöjlig att lägga ifrån sig. Det är också kul att få läsa en bok från Frankrike och jag hoppas att detta inte är den enda av författaren och att fler kommer översättas.

- Carin Thärnström

LIMMAD av Irvine Welsh

(Forum, 2003, 588 s.)

Boken och framförallt innehållsförteckningen låter mycket roligare än vad den är när man börjar läsa den.
Den handlar om fyra skotska killar som möts som pojkar i det tidiga 1970-talet i ett hyresområde i Edingburgh som inte tillhör stans bästa.
Läsaren får följa de fyra killarna - Billy, Gally, Carl och Terry - genom skoltiden. Från första ligget och de första flickvännerna till de första jobben och hur de hanterar vuxenlivet. Det gör de på lite olika sätt.

Limmet i deras liv är kontakten och deras gemensamma uppväxt även om det limmet ibland dras ut i det oändliga.
Det är en bok som följer "Trainspotting" i spåren även om Welsh här satsar på en grundligare berättelse. Som kuriosa finns folket från "Trainspotting" omnämnda lite här och var i boken och det är väl det roligaste med den i mitt tycke.

Pojkar som växer upp till män kan vara intressant att läsa om men pojkar som växer upp men förblir pojkar känns inte fullt ut lika lockande. Jag har väl antagligen fel kön som läsare för jag blir ganska trött på grabbigheten i boken och det är med en lättnad som jag lägger den ifrån mig och då har jag ändå skummat vissa delar i mitten av boken.

- Carin Thärnström

SAMURAJENS HEDERSKODEX av Taira Shigesuke översatt av Thomas Cleary

(Svenska Förlaget, 2004, 128 s.)

Det är något oemotståndligt facinerande med samurajer. Den västerländska kulturens feodalsystem hade visserligen det också ett strängt kodifierat hedersbregrepp och en starkt befäst trohet från vasall till herre, men vi begick inte sepukko och är därför evigt dömda till lydnadskultens B-lag.
Det är lite intressant att tänka på att ingen skulle komma på tanken att ge ut någon gammal handbok om riddarens plikter och hävda att den skulle ha giltighet idag, men samurajer är alltid gångbara. Lite beror det givetvis på att samurajidéalet hölls levande så mycket längre i Japan.
Under andra världskriget var alla japanska soldater tränade att leva enligt krigarens väg, Bushido, och än idag hålls samurajens dygder högt i kurs i det japanska samhället.

Även om jag personligen föredrar "Hagakure" som samurajmanual så är Samurajens hederskodex en intressant läsning.
Taira Shigesuke har en rätt rolig, lite lakonisk stil när han beskriver hur det är lämpligt för en samuraj att uppföra sig.
Som följande stycke om husbyggnation.
"När en krigare i allmän tjänst bygger ett hus är det klokt att göra det som syns utåt - grinden, vaktstugan, entrén och vardagsrummet - så fint som det anstår en krigares ställning.
Låt mig förklara. I vilken slottstad som helst har människor från andra platser och andra provinser tillträde för att se som omkring ända in till den yttre ringen. Om krigarnas hus är prydliga och hemmen verkar fridfulla avspeglar sig detta fördelaktigt även på slottsherren."
Den del som hustru och barn ska bo i däremot kan man nöja sig med vilket skjul som helst som håller regnet borta. Något som Taira givetvis ber oss låta honom förklara, vilket han också gör med något som låter förnuftigt även om det känns spritt språngande galet för en modern människa.

Samurajens hederskodex är översatt av japankännaren Thomas Cleary och har översatts till svenska från engelska av Agneta Sellin. Givetvis blir man alltid lite nervös när en skrift översatts via ett språk, men jag tycker att Sellin på ett utmärkt sätt fångat manualprosan och bokens anda har på intet sätt gått förlorat i översättningen.

- Harald Åberg

(Svenska Förlaget, 2003, 247 s.)

Det här är en intressant liten bok om flygandets historia, med fokus på det kommersiella trafikflygets historia.
Även om den i huvudsak baseras på amerikanska flygbolag och amerikanska förhållanden så är det intressant läsning för alla som nån gång besökt en flygplats eller rest med reguljärflyg. Man kan läsa om hur flygplan fungerar och är konstruerade, om flygandets historia, om hur det funkar på en flygplats och ombord på ett flygplan, om säkerhet och resestatistik och om mycket, mycket annat.
Boken är lättläst och underhållande, med en massa fakta och små citat som får en att tänka "åh fasiken, det hade jag ingen aning om" eller småle. En allmänbildande bok som man hellre småbläddrar i än sträckläser. Ett tecken på det är att den legat i läslådan på toa i två år hemma hos oss och jag ännu inte läst den från pärm till pärm.

För den flygrädde finns det massor av statistik över hur säkert det är att flyga jämfört med andra transportmedel:
"Om det vore lika farligt att flyga som att köra bil skulle ett jetplan med 120 personer ombord störta varje dag om året utan överlevande" och "Om 1000 personer flyger varje dag i trettio år säger statistiken att endast en av dem kommer att störta". Betryggande, eller hur?
Å andra sidan blir man lite nervös när man tänker på att en Boeing 777 är tankad med drygt sex ton jet-bränsle som är en typ av raffinerad olja, liknande fotogen.

För att inte ytterligare spä på folks flygrädsla har flygbolagen en policy att de filmer som visas ombord inte får innehålla några som helst scener eller dialog som handlar om flyg som störtar. I filmen "Get Shorty" ersattes en scen med en flygolycka av en scen där två tåg kolliderar. I "Rain man" finns en klassisk scen där Dustin Hoffman säger att Quantas är det enda flygbolag vars flyg aldrig störtat. Gissa vilket flygbolag som var det enda som inte klippt bort den scenen?

En skämtsam fråga som alltid brukar ställas är varför en hela flygplanet görs av samma material som i den svarta lådan som alltid skall klara en flygkrasch. Orsaken är att detta material är så tungt att om hela flygplanet konstruerades på samma sätt skulle det inte kunna lyfta.

Och så får man veta att Virgin (!) Atlantic Airways till sist tog bort skötborden på flygplanstoaletterna eftersom de hela tiden gick sönder och flygbolaget antog att det var par som ville kvala in till "10.000 meters-klubben" och inte överviktiga spädbarn som var orsaken till detta.

"Hundra år i luften" är en kul bok som rekommenderas för alla som är det minsta roade av flygplan och nördiga fakta.

- Mia Gustavsson

Bulldozer