Senaste nytt ur bokhögen

Under rubriken "Ur bokhögen" publicerar vi kortare recensioner och kommentarer om både nyutgivna och äldre böcker, färdiglästa och såna som för evigt är dömda att ligga halvlästa bredvid sängen.
Sträcklästa med nöje eller förvisade till glömska eftersom man alltid somnar redan på sidan 22.

DEN OÄNDLIGA RÄTTVISANS MATEMATIK av Arundhati Roy
En samling av tal, tidningsartiklar och essäer mellan 1998-2003

(Ordfront, 2003, 260 s.)

Många av oss har säkert läst boken "De Små Tingens Gud" av denne författare. Stilen i den, den finstilta, nyanserade och oskuldsfulla, sköra och samtidigt ståndfasta känns igen i denna nya bok. "Den oändliga rättvisans matematik" är en samling av artiklar, tal, och essäer om det aktuella tillståndet i världen som helhet och Indien i synnerhet.

I mottsats till moderna USA-kritiska mediastorheter som Michael Moore känns det uppfriskande och vackert att läsa hennes reflektioner om världen efter 9/11. Kritiken mot den nuvarande ledningen i USA är där lika svidande som hos Moore, men tonen är en annan. Klart och stillsamt framlägger hon sina kunskaper och sina tankar, helt utan vrede och ironi och avslutar ofta sina analyser med en stilla vädjan; låt oss ändra på orättvisan, snälla, vi är fler än "dem". "Dem" är makten som hon kallar för Imperiet.
I ett tal hållet i Brasilien 2003 försöker hon definiera detta nya imperium. Är det den amerikanska regeringen, Världsbanken, Internationella valutafonden, Världshandelsorganisationen och multinationella företag? Hur yttrar sig Imperiet på de nationella planen? Är det med nationalism, religiöst bigotteri, fascism och terrorism? Vad kan en ensam människa göra åt makter så skrämmande som dessa?

Jag rekommenderar varmt denna bok till de som är intresserade av aktuell analys om samhällsfrågor, och ännu varmare till dem som inte är det.
Arundhati Roy kallar oss till att vara med i skapandet av en bättre värld.
Kan det finnas någon mera kärleksfull inbjudan?

- Elisabeth Oikarinen

ALLTING SOM ÄR TREVLIGT ÄR BRA FÖR MAGEN av Tove Jansson

(Alfabeta, 2005, 96 s.)

"Men snälla du, sa lilla My. Pisimyror är som myggor, det är bara bra om man gör av med dem!
Förresten visste du precis hur jag skulle fixa det hela.
Du visste det men du hoppades att jag inte skulle tala om det, du är en självbedragare.
Det fanns inte mycket att svara på den saken."

Jag tror inte det finns någon som skulle säga emot om jag sa att Tove Jansson var ypperligt bra på att avslöja vad som egentligen rör sig i människors inre och att hon var fenomenal på att sätta det på pränt. Muminberättelserna, både böckerna och de ursprungliga serierna, är lysande exempel på vad det är att vara människa.

"Ibland var det något med familjelivet som pappan inte tyckte om. De kände inte på sig saker och ting. Och ändå hade det varit tillsammans med honom så länge."

"Allting som är trevligt är bra för magen - tänkt och sagt i Mumindalen" är en liten samling med citat ur muminböckerna. Tänkvärt eller roligt och allt illustrerat med Tove Janssons egna muminteckningar.
Jag vet inte om jag blev så mycket klokare eller bättre av att läsa den, men jag hade trevligt och blev sugen på att läsa muminböckerna igen.
Och det är väl en uppenbarelse så god som någon.

- Harald Åberg

SANNINGENS ÖGONBLICK av Eva Joly

(Bokförlaget DN, 2004, 206 s.)

Boken "Sanningens ögonblick" fick stor uppmärksamhet i samband med utgivningen i hemlandet Frankrike.
Författaren beskriver hur hon i sitt arbete fick i uppdrag att granska det statliga oljebolagets Elfs affärer.
Det resulterade i att hon blev en av Frankrikes mest omskrivna personer, både beundrad och hatad.
Hon hade livvakter dygnet runt i sex års tid, hon blev hotad och förtalad, hennes rum genomsöktes, hennes telefon avlyssnades och allt detta för att hon som undersökningsdomare börjar undersöka det oljeföretag som general de Gaulle förstatligade efter andra världskriget.

För "den vanliga människan" är det ibland ofattbar läsning om det mygel som förs på hög nivå, om människor som anser sig vara förmer än lagen och hur företag och regeringar världen över manipulerar med pengar och makt precis som de vill. Eva Joly nämner att i de flesta afrikanska länder där man hittat olja så har lokalbefolkningen fått det sämre på grund av all korruption som slår följe med en sådan upptäckt.
Hon berättar ockå hur hon i "all vänskaplighet" får rådet "Gå inte för nära några fönster…" från Frankrikes högsta domare.

Joly har inte bara skrivit om mutskandalerna inom Elf, utan beskriver också hur regeringarna förhåller sig till de multinationella företagens affärer och pengatransaktioner, samt hur den berömda banksekretessen mest verkar vara till för att dölja mygel och skumraskaffärer.
Det är ingen lättläst bok och den är otäckare än de flesta deckare.
Samtidigt som det är skrämmande läsning ger Jolys avslöjande ett hopp om att den kunskap som förmedlas ger allmänheten möjlighet att agera och reagera.

Eva Joly har idag lämnat Paris och återvänt till sitt hemland Norge där hon har en tjänst som speciell rådgivare till den norska regeringen.

- Carin Thärnström

En av Sveriges roligaste män(niskor) måste vara Jan Stenmark. Med sina absurdistiska små collage ur 60-talsveckotidningar, som alltid åtföljs av någon text som förvränger och förvrider bildens käcka och idylliska budskap, lockar han fram både förbryllade pannrynkningar och breda leenden. I alla fall om man har det minsta sjuk humor.
Känd från Aftonbladets kultursida för sina enrutors-seriecollage har Stenmark mutat in en egen nisch mitt emellan serier och konst.

Humortraditionen är nåt slags svensk, men mer svartsynt, Monty Python-variant. Liksom Jan Berglin är han en utmärkt uttolkare av den svenska präktighetens ångestfyllda undertoner.
Sex, död och norénska relationer är teman som döljs bakom snöbeklädda radhus, björkskogar och ful heminredning.

En bild på en strand åtföljs av texten:
"Plötsligt ser han världen genom Pamela Andersons ögon. Väntar otåligt på att hon skall sänka blicken".

En bild på en tankfull unge bland sina lekande 5-åriga kamrater:
"När vi lekte var det nog bara jag som ställde mig frågan: varför?"

Det är svårt att i text återge den sköna dissonansen mellan bildcollagen och de små texterna som helt skakar om associationerna kring motivet. Stundom är det obegripligt och stundom helt lysande.

Om jag skall säga nåt kritiskt om "Om jag kunde skulle jag älska det här" så är det att Stenmark denna gång kanske då och då hemfallit lite för mycket åt småslippriga gubbsjukeskämt som inte alls är så roliga som hans andra material. I övrigt är det här en bok som man mer fördel avnjuter ett par sidor åt gången.

- Mia Gustavsson

PARTY UNDER BLITZEN av Elias Canetti

(Forum, 2005, 248 s.)

Ibland kan man inte låta bli att förundra sig över anledningen till utgivningen av vissa böcker. "Party under blitzen" tillhör definitivt den gruppen.

Boken är författaren Elias Canettis hågkomster över hur det var att komma som främling till ett nytt land. Han flyttade med sin hustru från ett allt mer nazistiskt Wien till England i slutet på 1930-talet

Han beskriver hur det var att ta sig in i dåtidens kulturella miljöer och mötesplatser och hur förödmjukad han känner sig över att var okänd. Han skriver mycket vassa och ibland också pricksäkra kommentarer om sin omgivning. Hans avsky för författar-kollegan T S Eliot är öppen och den över gränsen osmakliga berättelsen om Iris Murdoch och deras förhållande tar ner mycket av hans flödande och ibland roliga beskrivningar av den miljö han hamnat i.

Boken har redigerats och givits ut efter hans död och man kan undra om han verkligen vill framstå som så jäkla sur, grinig och oförskämd som han faktiskt gör i ganska stora delar av texterna. Canetti hade kanske själv föredragit att redigera om sina minnen innan de publicerats, men det är bara mina egna spekulationer. Canetti fick Nobelpriset i litteratur 1981 och till hans stora verk hör "Förbländningen" (som han skrev redan 1935 men som "upptäcktes" och erkändes som mästerverk först på 1960-talet) samt "Massa och makt", ett verk som omfattar hans erfarenheter av religionshistoria, psykologi och sociologi.

- Carin Thärnström

SOV BÄTTRE! av S.J Linton

(ICA Bokförlag, 2002, 94 s.)

"Sov bättre - åtta steg till bättre sömn" är en tunn liten skrift som de flesta kanske borde ha på sängbordet, med tanke på vilken farsot sömnlöshet verkar vara i de svenska hemmen.

Att kroppen behöver vila och återhämtning för att fungera som den ska är tydligt, men hur mycket sömn som behövs är individuellt. Medan nyfödda sover upp till 18 timmar om dygnet så nöjer sig en genomsnittlig 70-åring med drygt sex timmars nattsömn. Kvaliteten på sömnen förändras också ju äldre man blir. Sömnens olika stadier, en cykel som alla genomgår flera gånger varje natt, innehåller mindre djupsömn ju äldre man blir.

Sömnproblem kan vara av olika typer; insomningsproblem, att man vaknar under natten och har svårt att somna om eller att man vaknar tidigt på morgonen och inte kan somna om.
Bokens författare menar att den vanligaste orsaken till långvariga sömnstörningar när det gäller insomningsproblem är att man bygger upp en ångest inför sovandet som blir självuppfyllande. Man kan inte sova, oroar sig för att inte få tillräckligt med sömn, kan inte sova på grund av oro, får inte tillräckligt med sömn, blir mer orolig, kan inte sova osv.

Genom att svara på bokens frågor och föra sömndagbok kan man få tydliga ledtrådar om vilka saker som inverkar på ens egna sömnrubbningar.
Mat, motion, tankemönster, sjukdomar, stress och konkreta saker i sovrumsmiljön och i rutinerna kring sänggåendet gås igenom.

Boken är lättläst, lättöverskådlig och tar fasta på konkreta saker. Även om mycket känns självklart så pekar den också på att hela livssituationen spelar in när det gäller att få en bra sömn. Att den presenterar ett enkelt åttastegs-program som man kan följa på egen hand gör den till en ganska okomplicerad självhjälps-bok.

- Mia Gustavsson

HELA SVENSKA FOLKETS PARK av Staffan Bengtsson & Göran Willis

(Forum, 2005, 176 s.)

Sveriges första Folkets Park öppnade i Malmö år 1893. Där hade socialdemokratiska arbetarpartiet för femtusen kronor köpt Möllevångsparken. Tanken var att dels ha en plats att samlas för politiska möten och agitation och dels för att arbetarklassen skulle ha tillgång till billiga, lättåtkomliga nöjen och trevliga nyktra utflyktsmål.
Landets första Folkets Hus öppnades året innan i närheten av parkområdet.
Öppnandet av Folkets Park i Malmö startade en veritabel störtflod av folkparker och på ett par decennier hade hela Sverige täckts av Folkets Park. 1958 fanns det 245 stycken, främst på expansiva industriorter men även på landsbygden där man inte ville vara sämre än storstan.

Lagom till Folkparkernas Centralorganisations hundraårsjubileum (organisationen grundades 1905) kommer K-spanarna Bengtsson och Willis ut med en bok i presentformat om folkparker.
"Hela Svenska Folkets Park" är, precis som tidigare "K-märkt"-böcker full med nostalgi och bilder på då det begav sig. Den är välskriven och grundar sig på rejäl bakgrundsforskning.
Besök och beskrivningar av utvalda folkparker delar plats med berättelser om folkparksväsendets historia.

För många moderna storstadsbor kanske Folkets Park känns lite mossigt och utdaterat, för de som flyttat in från "landet" kanske minnet av Folkets Park hemma på bruket till och med känns pinsamt. Men folkparkerna både har haft och har fortfarande ett viktigt inflytande på svenskt musikliv.
Flera av landets populäraste musikfestivaler, med Hultsfred och Arvika i spetsen hålls i folkparker. Och för den göteborgare som inte visste, så räknas Liseberg som en folkpark och är med i "Folkets Hus och Parker".
Det är kanske är Bengstsson och Willis gör sin största gärning, de påminner oss om att Folkets Park inte är en relik från socialdemokratins födelse utan i allra högst en modern angelägenhet för alla musik- och nöjesintresserade svenskar.

- Harald Åberg

Bulldozer