Senaste nytt ur bokhögen

Under rubriken "Ur bokhögen" publicerar vi kortare recensioner och kommentarer om både nyutgivna och äldre böcker, färdiglästa och såna som för evigt är dömda att ligga halvlästa bredvid sängen.
Sträcklästa med nöje eller förvisade till glömska, eftersom man alltid somnar redan på sidan 22.

KRIGSBARN av Gretelise Holm

(Piratförlaget, 2006, 350 s.)

"Krigsbarn" är Gretelise Holms tredje deckare på svenska om journalisten Karin Sommer, som har en förmåga att blandas in i olika typer av kriminalfall.

Jag läste den första, "Paranoia", och vill minnas att jag inte blev speciellt förtjust. Men skam dem som ger sig och när det gäller böcker är jag villig att ge de flesta författare en ny chans. Tyvärr så blev jag inte särskilt förtjust i "Krigsbarn" heller.
Den har i och för sig en mycket läsvärd sidohistoria om tyska kvinnor och barns flykt från Ostpreussen i andra världskrigets slutskede.

Berättelsen följer en tysk kvinna, en av de många som vandrar undan både ryssar och amerikaner, mot den förmodade tryggheten i Danmark.
Istället blir de inlåsta i läger där de flesta barn under fem år, som mot all förmodan överlevt helvetesvandringarna, sedan dör på grund av näringsbrist.

Faktum är att det hade varit mer lockande för mig om Holm hade skippat deckarromanen och dess märkliga intrig och istället skrivit en dokumentärroman där hon fokuserat på dessa människoöden.

Istället får man bland annat läsa om yrkesmilitärer från Irak som blivit av med jobbet och ägnar sig åt mer ljusskygga aktiviteter och ett mordhot mot journalisten Karin Sommer.

Sommer, bokens hjätinna, känns dock både självupptagen och ointressant för läsaren och det blir inte mer än ett "jaha" från mig när boken är genomläst.

- Carin Thärnström

LYCKAS MED HUNDEN - vägen till ett framgångsrikt första år av Mette Klavenes

(ICA Bokförlag, 2005, 112 s.)

Det här är en bra bok för alla nyblivna hundägare, och tar upp det mesta som man kan tänkas behöva veta som sådan.

"Lyckas med hunden" är uppdelad i två större avsnitt.
Den första delen handlar om hur man skall agera när man får hem hundvalpen och om vardagslydnad.
I andra delen finns det tips på olika aktiviteter som du och din hund kan göra tillsammans. Den tar även upp inlärning av Lydnadklass 1, om man vill tävla med sin hund.

Författarinnan Mette Klavenes är född i Norge, men sedan 1989 är hon bosatt i Sverige. Hon tävlar på elitnivå i bland annat spår och sök. Hon är även en ofta anlitad hundinstruktör och håller i kurser.

Boken innehåller många fina färgbilder tagna av Mette Klavenes och tydliga "steg för steg"-anvisningar till de olika övningarna.

- Sandra Häggström

MINA RESOR MED DIANA av Cecilia Hagen

(Albert Bonniers förlag, 2006, 279 s.)

När jag första gången läste om boken så kändes den inte det minsta lockande. Trots att Prinsessan Dianas livsöde var tragiskt var hon ju inte någon direkt intressant personlighet. Dessutom, hur kul verkade det att läsa om hennes resor?
Men så lyssnade jag på Cecilia Hagen på bokmässan i Göteborg 2005, där hon tillsammans med Tomas Tengby småpratade om just denna bok.
Vad som då kom fram var att egentligen handlade inte boken så mycket om Diana, utan mer om Cecilias eget liv och familj. Titeln borde väl också betraktas som en aningen missvisande eftersom Cecilia Hagen inte gjort en endaste resa tillsammans med Diana, inte ens som följeslagare i ett journalistuppbåd. Det som sades på bokmässan gjorde dock att jag tänkte "jag kan ju läsa den när den kommit i pocket". Nu har den gjort det, i en större pocketvariant visserligen, och jag har läst boken.

Det var faktiskt rätt mycket Diana i den, men det var ändå rätt okej, mest tack vare att Cecilia Hagen har ett mycket lyckat berättarsätt. På något sätt så småpratar hon fram den skrivna texten och det blir en mycket personlig röst. Att hon dessutom skriver om en överklassmiljö som hon själv är bekant med gör också sitt till. Hon kan relatera till både internatskolor och frånvarande föräldrar som ägnar sig mer åt sig själva än åt sina barn.

Boken är småtrevlig, om än tragisk på det sättet att prinsessan faktiskt dör i slutet och det brukar prinsessor ALDRIG göra.
Cecilia Hagen kan formulera sig, både roligt och slagfärdigt, och jag har alltid gillat hennes insatser i "På spåret" även om jag inte är någon läsare av hennes krönikor i Expressen.

- Carin Thärnström

EGO GIRL av Carolina Gynning

(Panpocket, 2006, 238 s.)

Man skulle lätt kunna avfärda Carolina Gynning som ännu en silkonstinn blondin i dokusåpafacket. Och det är en smakfråga om man får nån annan uppfattning om henne efter att läst hennes egen berättelse om sitt liv. So far. För det hinner nog hända en hel till innan Carolina pensionerar sig. Så "Ego Girl volym II" och "Ego girl volym III" kan nog mycket väl bli verklighet.

Efter att ha älskat och bråkat i TV och till sist gått segrande ur Big Brother-huset 2004 var hon ett namn på allas läppar.
Men fast det var hennes "genombrott" som (dokusåpa-) kändis i Sverige så hade hon redan gjort och upplevt mer än de flesta hinner på en hel livstid, bland annat genom att jobba som modell runt om i Europa. Och det är en del av dessa händelser som hon tillsammans med Ingrid Carlqvist berättar om i sin självbiografi. Lite kaxigt att författa en sån när man bara är 26 år kan tyckas.

Boken är en orgie i modellvärldens baksidor, och inkluderar även en del orgier på andra plan - mest sex och knark.
Knark testade Carolina första gången när hon var 13 och sex med två killar hade hon första gången som 15-åring. Båda sakerna skildras som enbart spännande och positiva. Knulla, knarka, festa och ha kul verkar vara Carolinas melodi.

Modellandet, mestadels naket om man får döma av en enkel sökning på hennes namn på nätet, ledde kanske aldrig till nåt större genombrott och det verkar inte heller vara i yrkeslivet som hon lagt sitt fokus. Istället verkar det mest ha varit en inkörsport till ett spännande liv.
Destruktiva förhållanden med inte särskilt stabila män, galna upptåg och en massa mer eller mindre vrickade händelser har gjort att Carolina inte behöver lida nån brist på anekdoter att berätta för barnbarnen.
Spruckna silkonbröst, en påtänkt karriär som sångerska under namnet Bambi, en roll i en fransk film där Johnny Depp spelar huvudrollen, möte med Playboys Hugh Hefner, dekadenta sexorgier & knarkfester i Paris, en specialinbjudan som sällskapsdam till prinsen av Dubais omtalade fester och mycket annat är sånt som bara verkar "råka" hända den levnadsglada skånskan.

För trots att hon inte precis blir tagen på allvar, varken som konstnär, sångerska, programledare eller vad hon än gett sig på efter modellandet och dokusåpan, så vägrar hon på något sätt låta sig begränsas och rätta in sig i ledet. Det är både befriande och...lite läskigt. Det är svårt att avgöra om hon är dumnaivt helgalen, eller en ganska vettig tjej som bara vill leva livet till max och tar alla chanser som dyker upp.

Ska man döma av boken så verkar hon vara betydligt smartare, coolare och mer full av självinsikt än de flesta andra silkonblondiner. Men ser man hennes damp-hetsiga fnitterattacker när hon är en av fyra programledare i "Förkväll" så är det svårt att riktigt ta henne på allvar.

Boken är inget litterärt mästerverk och väcker onekligen en hel del frågor om hur det egentligen står till med fröken Gynning. Rycker hon verkligen på axlarna och tokfnissar åt allt det destruktiva. Och i så fall, är det sunt?

- Mia Gustavsson

KUNGSHOLMMORDEN av Lars Bill Lundholm

(Forum, 2005, 311 s.)

"Kungsholmsmorden" är en klassisk deckare som utspelar sig i Stockholm. En ung kvinna hittas död i Kronobergsparken, skjuten till döds. När polisen börjar leta misstänkta så radas en rad människor och deras öden upp.

Olivia är en flicka som vuxit upp i hippiemiljö och efter ett kringflackande liv med resor jorden runt nu slagit sig till ro i Stockholm för att studera juridik. Det visar sig att hon var en magnet som dragit till sig en salig blandning av människor, allt från rockmusiker till domare i Högsta domstolen.

Lundholm tredje deckare bär, liksom de två första, namn från någon stadsdel i Stockholm. De tidigare heter "Östermalmsmorden" respektive "Södermalmsmorden".

I alla böckerna figurerar kommissarie Axel Hake, och i just denna bok så splittras hans koncentration mellan familj och arbete. Hans sambo börjar bete sig avståndstagande och på jobbet har de fått förstärkning av en polis från norra Sverige som är lite väl frågvis och "kreativ" i sitt arbete.

"Kungsholmsmorden" är en avkopplande läsning för stunden, men ger inga djupare intryck. Den är kanske roligare att läsa för en stockholmskännare, men för oss andra så säger inte namnen på de olika stockholmskvarteren och gatorna något extra.
Läs den i hängmattan eller på tåget, och varför i så fall inte lämna kvar den till någon annan på tågsätet, för berättelsen kan i alla fall pigga upp en tråkig tågresa.

- Carin Thärnström

UNDERBAR OCH ÄLSKAD AV ALLA - (och på jobbet går det också jättebra) av Martina Haag

(Piratförlaget, 2005, 214 s.)

Att huvudpersonen i Martina Haags bok "Underbar och älskad av alla" har lånat ett och annat drag av författarinnan själv är ganska uppenbart, särskilt om man läst Martinas två krönikeböcker.

Isabella Eklöfs liv är ganska surt. Hon är arbetslös skådis som får hanka sig fram på konstiga roller i barnteaterpjäser och andra ströjobb. Kasst med pengar och misslyckat kärleksliv är bara petitesser jämfört med den knipa Bella hamnar i när hon skarvar ihop att hon kan avancerad akrobatik och får en roll i en Dramaten-pjäs.

Boken är sanslöst underhållande, och vad gör det väl att allt är lite för galet och man känner igen saker ur Martinas tidigare skriverier, när man samtidigt med skräckblandad förstjusning följer Bellas öden och äventyr mot en oundviklig katastrof. Bella är en svensk Bridget Jones, men betydligt kvickare och tuffare. Och visst ger det extra krydda att försöka lista ut vad och hur mycket som kommer ur Martinas eget liv och vilket som bara är en konstruktion av hennes galna fantasi.

Martina ska själv spela huvudrollen i en film av Måns Herngren och Hannes Holm som baseras på boken, och en fortsättning på Bellas äventyr i bokform är också under produktion. Så watch out för Martina/Bella - för det kommer mera!

- Mia Gustavsson

Efter att ha läst Betty Edwards bok "Om färg" så har jag hunnit glömma mer om färg än vad jag tidigare någonsin vetat. Det är en grundlig och mycket intressant genomgång av färger, hur man blandar till dem, vilka som passar ihop och hur de faktiskt hör ihop.

Med många kreativa exempel är det en bok som passar alla. Färg och form är en viktig del av livet, både yrkesmässigt och även privat. Har du stora planer på att färgsätta ett nytt hus kan du få många nya idéer härifrån. Eller vill du börja måla akvarell eller olja så finns här också många olika kunskaper att ta till sig.

Det handlar inte bara om att slänga upp en färg på väggen, man bör också ta hänsyn till vad som händer med färg när ljuset skiftar, och en färg kan också skifta i väldigt många olika nyanser.

Det kapitlet som jag tyckte var mest intressant var det om färgens betydelse som t ex att "Gult är en av de mest tvetydiga färgerna. Det är färgen för solsken, guld och lycka, för intellekt och upplysning, men det är också färgen för avundsjuka, vanära, svek, förräderi och feghet."
Betty Edwards exemplifierar sådana kommentarer genom att ge exempel från målningar, filmer och även musik.

- Carin Thärnström

(Ordalaget, 2006, 70 s.)

Den här boken handlar om - änglar. Inte helt överraskande med den titeln kanske? Bokmärksänglar, änglar i religionen och i konsten. Skyddsänglar och dödsänglar.

Som sucker för alla former av änglar, från keruber till serafimer och gammal änglabokmärkensamlare så borde denna bok vara rena skatten för mig. Men....jag är inte riktigt nöjd efter att ha slagit igen pärmarna på boken.

Jag har egentligen bara ett klagomål, men det är stort nog, och det är att boken är alldeles för tunn, ytlig och översiktlig. Det måste finnas betydligt mer berättelser, myter och religiösa hänvisningar till änglar. Änglar i folktro, film och litteratur. Fler klassiska verk i konsten att hänvisa till och berätta mer om.

Det har blivit lite för mycket av presentbok med lull-lull som änglakaksrecept och ängladikter. Jag vill se en tjockare bok med rediga kapitel och ordentliga utläggningar om änglar i alla former. Jan-Öjvind Swahn, som ju är en begåvad historiker och underhållande berättare, kunde gott ha gjort en utvikning om "änglamakerskor" och andra änglarelaterade uttryck.

Boken är snygg med mycket illustrationer och vacker layout, men även det framstår som fluff och utfyllnad när man ögnat igenom den tämligen sparsmakade texten.

Jag blir nästan sur för att boken tar slut så fort och egentligen ger så lite kött på benen faktamässigt. Om det är ett gott eller dåligt betyg kan man diskutera. Jag väntade mig nog en annan bok än den jag verkligen fick i min hand.

- Mia Gustavsson

Bulldozer