"Dottern" och "Imitatören"
Om fädernas gärningar som påverkar barnen

Två på ytan helt olika författare och från helt olika kulturer har en sak gemensamt. De skriver om familjerelationer och hur tidigare generationers beteenden, val och utsatthet påverkar nästkommande generation.

Jessica Durlacher © Klaas Koppe

Jessica Durlachers pappa överlevde Förintelsen och hon har i två böcker behandlat det temat. Hennes andra bok, "Dottern", är nyligen utgiven på svenska och hon berättar att den boken är en naturlig följd av den första, dock utan att vara lika självbiografisk.
"Dottern" är en renodlad roman, även om inspirationen kommer från hennes eget liv och från bördan att ha en far som upplevt ett stort trauma men inte klarat av att berätta om det. "Dottern" är en berättelse på flera olika plan och även om en del har beskrivit den som en thriller så är den inte skriven med den utgångspunkten. Berättaren är Max, en ung man med en far som överlevt Förintelsen, och han träffar Sabine vars far också är en överlevare.
Medan Sabine grävt sig allt djupare bakåt i sin fars historia så är Max ganska ointresserad av sin fars bakgrund. De möts i det hus i Amsterdam där Anne Frank och hennes familj gömde sig undan nazisterna.
Max, tvingad av släkten, möter Sabine som valt att arbeta där och genom att lära känna Sabine lär sig Max sin egen familjs historia.
Sabine ställer de frågor till Max far som han aldrig gjort.

Jessica Durlacher är litteraturkritiker och hennes första bok, "Het Geweten" kom ut 1997, "De dochter" ("Dottern") kom ut 2000 och har redan sålts i mer än 100.000 exemplar i hemlandet Holland.

Hari Kunzru © Jerry Bauer

Hari Kunzru är född i England med en indisk far och engelska mor och växte upp i en "vit" förort till London. Ett inte helt lyckat val av hans föräldrar, säger han.
I sin roman "Imitatören" berättar han om en ung man i 1920-talets Indien, ett bortskämt rikemansbarn vars ljusa skinn förklaras av familjens goda gener ända tills det uppdagas att han är frukten av moderns utomäktenskapliga förbindelse med en engelsman.
Femton år gammal kastas han ut från sitt hem, värdelös och i praktiken hjälplös. Han hamnar på gatan i Bombay och hankar sig fram där tills han upptäcker att han tas för engelsman. Genom berättelsen så byter pojken, Pran Nath Razdan, ständigt identitet. Ibland är det frivilligt och ibland ofrivilligt och till slut så stjäl han en engelsmans identitet och tar sig till England.

Kunzru berättar att han först kände sig hämmad med tanke på den litteratur som finns om Storbritanniens kolonialisering men samtidigt så tyckte han att litteraturen definierade britterna som främlingar i en exotisk miljö och han ville vända på det och skriva om en indier i en exotisk miljö, i detta fall England.

Hari Kunzru har arbetat som discjockey, frilansjournalist och musikredaktör men skriver nu på sin andra bok. "The impressionist" ("Imitatören") är redan översatt till femton andra språk och kom faktiskt ut i Norge en månad tidigare än i England.

Carin Thärnström : 02-09-21