Barskrapad - konsten att hanka sig fram

Barbara Ehrenreich har ägnat sig åt wallrafflande* för att skriva den bok som på engelska heter "Nickel and Dimed" (på svenska "Barskrapad – konsten att hanka sig fram").
Hon har bland annat jobbat som vårdbiträde, hembiträde och kassabiträde. Yrken där minimilönen ligger på $ 5,15 (i svenska pengar cirka 50 kronor) och där de flesta inte kan leva på sin lön.

Barbara Ehrenreich © Leopard Förlag

USA är väldigt stolta över att ha en låg arbetslöshet och framhålls gärna som föregångsland i den frågan.
Det finns gott om jobb, men det är låglönejobb där ditt människovärde är ointressant. Storföretagen har också starka lobbyister som ser till att politikerna röstar emot höjning av minimilönerna. De har inte förändrats sen början av 1990-talet.
Barbara Ehrenreich ger ett prisexempel; om du tjänar $1200 i månaden och har tur så kan du möjligtvis ha ett hyfsat boende för $500 men har du barn så kostar det nästan $1000 i månaden om du vill ha bra barnomsorg.
En ganska omöjlig situation.
Barbara berättar att hon var glad att hon inte hade barn att ansvara för under sin tid som låglöneanställd, hon hade aldrig klarat av det säger hon. Tyvärr är det en realitet för alltför många kvinnor i USA. De måste klara av det eftersom de inte har nåt val.
I många fall så krävs det två heltidsjobb för att kunna leva någorlunda drägligt, men hur länge orkar man med det?

Att ta anställning som till exempel kassabiträde på den stora Supermarket-kedjan Wal-Mart innebär att du blir behandlad som en potientiellt kriminell individ. Du måste genomgå drogtest, du måste genomgå personlighetstester som alla går ut på att kontrollera hur lydig eller tjuvaktig du är.
Du övervakas och du kan till exempel bli förbjuden att ägna dig åt småprat med dina kollegor. Du kan bli tvingad att jobba övertid utan betalning, det har till och med hänt att personal blivit inlåsta på företaget och inte blivit utsläppta förrän de är klara med beordrade arbetsuppgifter.
Detta sker i landet som byggt sitt samhälle på en modifiering av Frankrikes gamla devis, "frihet, jämlikhet och medborgarskap".

Vilka är det då som jobbar i dessa yrken?
Företrädelsevis svarta, invandrare av båda könen samt vita kvinnor.
Dock förändras hela tiden yrkessituationen i USA och alltfler ur den vita manliga befolkningen hamnar i låglönegrupper.

Fackföreningarna är inte speciellt starka för de här grupperna och det är bara cirka 13% som är medlemmar. Tyvärr kan du fortfarande få sparken om du väljer att gå med i facket, för även om lagen förbjuder det så följs den inte.
I de här grupperna är också valdeltagandet lågt, vilket gör att de inte är en viktig grupp för politikerna och det hela blir en ond cirkel av bristande intresse.

Barbara Ehrenreich säger också att "de rikas välstånd bygger på de fattigas fattigdom" och det är klart att så länge som den stora massans löner hålls nere så kan alltid VD-lönerna hållas höga.
Hennes uttalanden och böcker betraktas som kontroversiella i USA därför att klassfrågan för amerikaner är betydligt känsligare än till exempel sex.
Sen 1960-talet har de frågor om de fattigas behov försvunnit från offentligheten och förs sällan upp på den politiska dagordningen.
Inställningen är helt enkelt att om du inte klarar dig själv så är det dig själv det är fel på.

Hon varnar för de följder som blir när man naggar på rättigheterna för de anställda och försvagar fackföreningarnas makt och ger sitt eget land som exempel. (Hittade ett förfärande exempel i en gammal artikel från juli 2002 där du som strejkande offentliganställd i staten New York får böta cirka två dagars lön varje dag som du strejkar.)

Barbara Ehrenreich har skrivit tolv böcker, den senaste är den första som kommer på svenska. Titeln är "Barskrapad – konsten att hanka sig fram".
Boken har blivit pjäs i USA och det finns planer på en filminspelning.
I USA är hon aktuell med boken "Global Woman" som handlar om de kvinnliga invandrare som arbetar som hembiträden och barnflickor i landet.
Ehrenreich undervisar på Berkley och har doktorerat i biologi och har fått en lång rad utmärkelser för sin journalistik.

Det här är en bok som onekligen känns angelägen i ett land som har USA som förebild och där inkomstklyftorna inom landet blir allt större.
Ja, det är Sverige jag pratar om.