Rymd för barn

Rymden har en tendens att fascinera barn.
Förmodligen för att det finns få saker som barn tycker så mycket om som det som deras föräldrar inte vet ett skvatt om.
Jämför med dinosaurier, Pokemon eller Marcoolio.
Därför är det inte konstigt att mycket av rymdfilmerna eller rymdserierna vänder sig till barn. Dessutom har de flesta ungar en beundransvärd förmåga att bortse från sånt som gör att "vuxna" inte gillar Science Fiction, som:
"Hur betalar de sina räkningar på den där öde planeten?" eller
"Är det inte läggdags för alla de där små monstren?"

FILM:
E.T - The Extra-Terrestrial (1982):
Spielbergs familjesnyftare om den storögda och pekfingersupplysta utomjordingen E.T (Extra Terrestrial) som blir ensam övergiven på jorden. Ryktet gick i mitt plugg att den tuffaste killen i 6:an hade snyftat på bion när E.T ledset och hemlängtande sa "ET phone home".
En stor film om en liten kille och hans vänskap med den kanske minst fientlige och minst hotfulle utomjording vi sett på en bioduk.

Min vän Mac (Mac & me, 1988):
Ingen på redaktionen är villig att erkänna att de sett denna film som tydligen var en orgie i produktplacering och sentimentalitet.
Mellan colaburkar och Big Macs frodas vänskapen mellan den mobbade, utstötte, ensamme, rullstolsbundne Eric och den strandade rymdvarelsen Mac (Mysterous Alien Creature).
Det är möjligt att den från början skulle ha handlat om en colamissbrukande hamburgerformad alien, men att manusförfattaren tyckte att det verkat lite väl kommersiellt. Istället gjorde de en tårdrypande ET-ripoff där dundermedicinen mot allt ont i världen (och i rymden) var en tugga av en McDonalds-burgare.
Åh, jag glömde visst att säga att McDonalds var medproducenter och att en viss del av filmens intäckter gick till Ronald McDonalds barnsjukhus.
Kan det bli mer tårdrypande än så?

Space Jam (1996)::
Tecknade figurer, aliens och 2-meter långa färgade basketproffs.
Hur konstigt får det bli egentligen? Ett slags efterföljare till "Who framed Roger Rabbit" där mänskliga skådisar blandas med tecknade figurer.
Bugs Bunny och hans tecknade polare blir kidnappade av ett alien-gäng som vill ha dem som attraktioner på sitt nöjesfält. Friheten kan de bara återfå genom att vinna en basketmatch. Till hjälp tar de basketproffset som Michael Jordan, som spelar sig själv och förhoppningsvis fick fett betalt för att förnedra sig så.


TV:
Flickan från rymden:
Australisk eller nyzeeländsk ungdomsserie om en tjej och hennes kompis "flickan från rymden". Dumma regeringstjänstemän och ett krashat UFO figurerar också i våra minnesbilder. Någon som minns serien är välkommen att höra av sig till Bulldozerredaktionen med fler detaljer.

Jalle, Julle och Hjulius:
Två robotdockor, deras flygande tefat och ett troll som bor i Kolmården är vad vi minns från den här klassikern anno sent sjuttiotal - tidigt åttiotal.
På hederligt svensk manér både uppbyggelig och corny.

Kapten Zoom (1976):
"Galaxer i mina braxer". Anders Linder spelade denna grönklädde, och som alltid i svenska barnprogram väldigt pedagogiske, rymdhjälte i ett av 70-talets stora barnprogram. Givetvis handlade det mycket om miljö och orättvisor i samhället i sann tidsanda. Bäst minns vi hur han tappade sin ring i toaletten och sen följde den hela vägen till reningsverket. Men även 70-talisternas avkommor fick sin chans när Kapten Zoom gjorde come back i barnprogramsvärlden 2000.

Kenny Starfighter (1997):
Mystiskt svenskt barnprogram från 90-talet med Johan Rehborg som den klantige rymdhjälten Kenny Starfighter.
Denne Runar-kopia fajtas mot den onde Dr Deo och hans drog mähälium som hotar att förslava galaxen. På jorden får han hjälp av några barn för att rädda universum. Di Leva, alla tiders rymdblomma, syns i en biroll.