5 serier: Internetserier

Internet har på kort tid blivit ett av de största medierna för tecknade serier. Den relativt låga publiceringskostnaden kombinerat med den enorma publikpotentialen har gjort att många amatörtecknare, som tidigare fick publicera sig i fanzine med liten spridningsgrad och vanligtvis dåligt tryck, gått över till Internet.
Det finns till och med ett par exempel på tecknare som lyckas dra in en acceptabel inkomst på att publicera sig på Internet genom frivilliga donationer från läsare och genom att sälja t-shirts, ölstop, musmattor och liknande med anknytnining till serien.

Internet är det perfekta mediet för amerikanska serier.
På Internet har ännu ingen censur ålagts och en internetpublicerad serie kan vara hur rå i tonen och hur hädisk den vill utan att den amerikanska moralens dubbeleggade svärd sveper ner över tecknaren och sparkar ut honom ur mellanvästerns alla dagstidningar.
De stora syndikaten är fega, både när det gäller teman och när det gäller vilka skämt som tillåts, se bara på hur Frank Chos "University2" förvandlades från sin lite fräckare och mer originella form till ofta rätt så slätstrukna "Liberty Meadows". För den som har läst serien i sin svenska upplaga kan nämnas att www.libertymeadows.com innehåller över tvåhundra strippar som censurerats av jänkarna (men som i de flesta fall publicerats här i Sverige).

Internetserier är en rik flora och är lika full av tistlar och brännässlor som den genomsnittliga svenska sommarhagen. En del serier är fult tecknade, andra är bara dåliga ursäkter för att teckna naket och ytterligare några är extremt interna historier som enbart kan roa den närmsta kretsen.
Men det finns rätt så gott om guldkorn, personligen har jag en lista på tjugofem olika Internetserier som jag läser med mer eller mindre regelbundenhet. Plus att jag läser en del av de syndikerade stripparna som "Dilbert" och "Donesbury" på nätet också.

För den som vill prova på lite Internetserier så tänkte jag dela med mig av ett par av mina favoriter. Kom ihåg att de flesta av de här serierna är en god idé att börja läsa från den första strippen och framåt. De flesta sidor har lättillgängliga arkiv så det är bara att hugga i, även om det i vissa fall kan ta en hel helg att komma igenom en sådär fem år av dagliga strippar.
Sånt är hur som helst bara kärt besvär.

Sinfest
(http://www.sinfest.net)
Ett exempel på att en serie kan vara nästan hur rolig som helst utan att få stöd från ett syndikat om den bara är lite för kontroversiell.
Tatsuya Ishidas "Sinfest" har refuserats elva gånger av olika syndikat detta trots att den är såväl originell som vältecknad och rolig. När huvudpersonerna inkluderar Gud, Djävulen, en bunt extremt sexistiska killar (varav en faktiskt är en gris) och ett par husdjur (dum hund och smart katt) så är det bara kanske var tjugonde dag det skulle gå att publicera serien i tidningar som "The Bible Belt Daily".
"Sinfest" ägnar sig åt att fundera över saker som moral, religion och jämställdhet på ett ofta lite bitskt men ganska roligt sätt. Mina personliga favoritkaraktärer i serien är nog Djävulen, som går omkring i en oklanderlig kostym och välansat skägg, och hans rivalitet med Gud, som endast förekommer som en stor hand som sticker upp ur molnen, ibland försedd med handdockor som representerar olika aspekter av Gud.

General Protection Fault
(http://www.gpf-comics.com/)
Jeffrey T Darlingtons serie har sedan november 1998 legat på nätet och berättat om livet på den lilla mjukvarufirman GPF.
Bland huvudkaraktärerna finns personer som sysopen och hemlige agenten Jason "Fooker" Barker alias James Baud och dennes agentchef "Amadeus" (även känd som Patrick Stewart). Det skämtas friskt och lånas från diverse nördkulturella företeelser och mycket handlar om datorer.
Något som inte är helt ovanligt bland Internetserierna.
Serien må ha verkat som en vanlig kontorsserie från början men ganska snart blev det tydligt att handlingen skulle komma att bli ganska så ickeordinär.
För närvarande tycks vännerna på GPF ha hindrat den onda marknadschefen Trudy från att ta över världen, men det finns nog fler överraskningar i framtiden.

Something Positive
(http://www.somethingpositive.net/)
R. K Milhollands "Something Positive" är en serie som aldrig skulle kunna gå i en dagstidning. Förmodligen inte ens i ett serie-liberalt land som Sverige.
Det är berättelsen om hur Davan och hans vänner PeeJee och Aubrey tar sig fram i världen.
Davan är en kallhamrad cyniker vars favoritsysselsättning är att med sina repliker ta livsglädjen ifrån folk. PeeJee och Aubrey är även de cyniker, men framförallt legendariskt våldsamma och fulla av idéer som borde leda till fängelse eller åtminstonde dryga böter, som att till exempel spela in homosexuell tentakelvåldtäktsmanga eller tv-såpan "my Neighbour Cthulhu".
Trots skämt om aborter, sex och religion åtnjuter "Something Positive" en enorm polularitet på Internet och är väl värd att läsa om man till äventyrs skulle tycka att familjevänligheten och censurfjäskandet i "Rose is Rose" eller "Family Cirkus" är kväljande.
Det som skiljer "Something Positive" från de flesta andra "chockserier" på Internet är R K Milhollands genuina skicklighet med repliker. När han gör ett grovt skämt så är det ofta ändå genomtänkt och roligt, inte bara plumpt och fullt av chockvärde.

Kevin and Kell
(http://www.kevinandkell.com/)
Bill Holbrook, som tecknar "Kevin and Kell", är en väldig produktiv herre. Förutom "K&K", som endast publiceras på Internet (och i samlingsvolymer), tecknar han även de syndikerade serierna "On the Fast Track" och "Safe Havens" som går i ett flertal amerikanska dagstidningar.
"Kevin and Kell" är en fabelserie, med talande djur som gör människosaker. Vissa har svårt för sådant, andra minns att de en gång i tiden gillade "Kalle Anka". Kevin Kindle är gift med Kell Dewclaw, de träffades på en Internetchatt och tycke uppstod, trots att deras respektive familjer inte samtyckte till ett artblandat äktenskap. Kevin är nämligen kanin och därmed bytesdjur medan Kell är en varg och därför förväntas äta upp Kevin.
Tillsammans har de dottern Coney, som är en kanin med en vargs matvanor och aptit, och var sitt barn från tidigare äktenskap.
Kevin har adopterade tonårsigelkotten Lindesfarne och Kell har sonen Rudy, som inte riktigt kommmit över att en Kanin är alfahanne i familjen.
Att vara en lite annorlunda familj i en värld där det är helt lagligt och acceptabelt för en del av befolkningen att äta upp de övriga är kanske ett problem ibland, men annars är familjen Dewclaw en helt vanlig amerikansk familj.
Serien är förmodligen inte den mest utmanande du någonsin kommer att läsa på Internet men rätt så trivsam på sitt skruvade sätt. Själv blev jag åtminstonde väldigt förtjust i den.

Fans
(http://www.faans.com)
Väldigt många serier på Internet handlar om nördar och nördiga saker. Det är datorspelsserier och rollspelsserier och serier om folk som gillar datorspel och rollspel.
Inget fel med det, även om de ibland kan bli lite väl interna.
Kungen av nördserier måste dock vara "Fans", en episk berättelse om hur Science Fiction-klubben på ett amerikanskt universitet gång på gång räddar världen mot onda regeringskomplotter, rymdvarelser, vampyrer skurkar från framtiden och galna vetenskapsmän.
"Fans" skapare T. Campbell är medveten om mediets betydelse för innehållet och vågar lämna det vanliga sidformatet när han gör sina seriestrippar.
Något som gör att "Fans" ibland är en annorlunda läsupplevelse.
Men det mest intressanta med serie är kanske dess kärleksfulla drift med SF-genren och de ganska så intressanta personteckningarna. En extra bonus för agenterna Scully och Mulders uppdykande i början av serien och den intressanta, lite annorlunda synen på deras roll och förhållande.
"Fans" är riktigt rekommenderad läsning, särskilt om du gillar Star Trek, rollspel och drifter med genren.

Harald Åberg : 03-05-15