|
5 filmer: Krigsfilmerna du inte bör missa
Krigsfilmen är som genre ofta sidsteppad och nedvärderad.
Som gammal filmvetenskapsstudent kan jag sorgligt nog intyga detta.
På Stockholms universitet var det ett himla tjat om fransmannen
Jean-Luc Goddard och hans ointressanta filmer, medan de flesta av
mina filmer och favoritgenrer tegs ihjäl och nonchalerades.
Det har blivit bättre nu har jag hört och dessutom sett
i kurskatalogens utbud.
Ni som inte alls har pejl på det här med krigsfilmer
ska här få en liten guide eftersom alla av er förmodligen
inte tänker läsa kursen "förråande och
upphetsande film" på Stockholms universitet denna höst.
Det har varit svårt att välja ut fem stycken filmer bland
alla guldkorn.
Eftersom jag i vintras för Bulldozers räkning redan recenserat
den relativt nya samt mycket sevärda filmen "Ingenmansland"
får den inte vara med här.
Jag hade gärna velat haft med "Den tunna röda
linjen" också, men här nedan följer i alla
fall de fem jag slutligen valt efter mycket vånda:
PÅ VÄSTFRONTEN INTET NYTT (1930)
(All quiet on the western front)
 Denna
film har gjorts i minst två versioner och jag vurmar mest
för den tvåfaldigt Oscarbelönade svartvita rullen
från 1930.
Filmen baseras på Erich Maria Remarques klassiska bok
med samma namn och utspelar sig i första världskrigets
skyttegravar där ett meningslöst slaktande pågick
under fyra år mellan 1914 och 1918.
I filmen och boken får man följa ett par tyska ungdomar
som frivilliga och med naiv entusiasm tar värvning i armén,
något som de allt mer kommer att ångra. Filmen känns
mycket realistisk förutom att man i Hollywoodproduktionen får
höra tyskarna prata engelska. Ändå är detta
en mycket bra film.
Slutscenen knyter ihop filmen på ett sådant sätt
så jag har svårt att finna något lika bra och
finurligt i vilken annan film som helst.
Se själv så får du se.
Det är så vackert mitt i alla förödelse...
JÄRNKORSET (1977)
(Cross of Iron)
 Sam
Peckinpahs bidrag till krigsgenren från 1977 utspelar
sig under slutet av andra världskriget på östfronten.
Vackert sommarväder ger en fin kontrast till de våldsamheter
som utspelas framför tittarens ögon.
Inte nog med att tyskarna hela tiden retirerar mot sin slutliga
undergång med ryssen i hälarna. Dessutom slåss
de sinsemellan och framför allt gäller detta James
Coburn och Maximillian Schells karaktärer vilket
till slut får förödande konsekvenser.
Den här filmen är väldigt blodig och våldsam
samtidigt som den är rasande skickligt klippt.
Regissören Peckinpah är verkligen en av dem som utnyttjar
slow-motion till maximum i krigsscenerna. Det blir som koreografisk
ballett fast en enligt mitt tycke obehaglig sådan.
Jag lovar att på något sätt blir man i alla fall
berörd av denna film.
 FINSKA
VINTERKRIGET (1989)
(Talvisota)
De två versionerna av Vainö Linnas bok "Okänd
soldat" i all ära, men denna finska film fann jag
vara något vassare.
Filmen utspelar sig förstås när Finland och Sovjet,
David och Goliat, kämpade under iskalla förhållanden
i snön i de finska ödsliga skogarna under andra världskriget.
Samtidigt som det är något värmande över hur
finnarna trycker i sina värn och muttrar "perkilää"
så fryser man i ren sympati med de sovjetiska och finska soldaterna
när de dör och fryser ihjäl i blysvärmar och
obarmhärtig natur.
STALINGRAD (1993)
 Tillsammans
med ovannämnda film den mest trovärdiga beroende på
att man talar de språk man ska i denna film, som förstås
utspelar sig under den sovjetiska inringningen av tyska sjätte
armén som nästan helt tillintetgjordes, vilket var början
till slutet för Tysklands förlust i andra världskriget.
Filmen är tysk och gjord i början av 1990-talet.
Här får man verkligen en känsla av det allt mer
tilltagande kaos, förvirring och uppgivenhet som uppstod när
det allt mer stod klart att det inte fanns någon räddning
för de tyskar som blev omringade vintern 1943.
Till slut visste ingen vad den andre gjorde och upplösningen
av armén och disciplinen visas här på ett bra
sätt ur en liten grupps perspektiv.
PLUTONEN (1986)
(Platoon)
 Denna
film är förmodligen en av dem som jag sett mest gånger
nånsin alla kategorier. Under en videokväll blev jag
till och med förpassad ut ur vardagsrummet eftersom jag låg
ett par repliker före i filmen hela tiden.
Mina kamrater blev inte roade av min högläsning.
I den här filmen får vi följa en amerikansk plutons
vedermödor i djungeln under Vietnamkriget.
Det är en film om manlig vänskap, men också klasskillnader
och sökande efter identitet.
Dessutom är den befriad från den amerikanska patriotism
som alltid brukar smyga sig in när det ska göras film
om krigande amerikaner från USA.
När filmen kom var den en av de första spelfilmer som
på ett direkt sätt tog upp de övergrepp som amerikanska
soldater begick på civila under konflikten. Överhuvudtaget
är filmen inne och rotar på förbjuden mark när
det gäller traumat som Amerika haft lång tid efter kriget
och som de inte fullt ut var redo att ta tag i förrän
på åttiotalets senare hälft.
Temat i filmen är vanligt förekommande i genren med soldaten
(Charlie Sheen) som slits mellan ett ont befäl (Tom
Berenger) och ett gott befäl (Willem Dafoe).
Fillipinernas djungler blir här till Vietnams och filmen känns
väldigt äkta, kanske för att regissören Oliver
Stone själv deltog i kriget som soldat.
Vilka är dina fem favorit-krigsfilmer?
Maila Bulldozer!
Jörgen
Krüsell : 02-07-05
|
