5 böcker: Ungdomsböcker

Flytta hemifrån, växa upp, hitta sin identitet, frigöra sig från föräldrarna och att ta de första stegen in i vuxenlivet är vad alla de här böckerna handlar om på ett eller annat sätt.
Om det så är en historia som handlar om att ena kungariken i ett påhittat feodalt Japan eller att att inse att man är med barn innan man gått ut gymnasiet.

Att ungdomsböcker bara skulle vara läsvärda för en specifik åldersgrupp tror jag inte på. Alla har vi varit i den åldern (eller är möjligen på väg dit) och kan identifiera oss med de problem, frågeställningar, moraliska dilemman och funderingar som är allmänmänskliga, oavsett vilken ålder man är i.
Det bra med just ungdomsböcker är att de ofta har ett behändigt omfång och upplägg och med fördel kan läsas som komplement till vuxenlitteratur, både för ungdomar och vuxna.

FLYTTA IN av Kate Cann
(Tiden, 2004, 332 s.)

"Flytta in" är del två i sagan/berättelsen om Rich.
I första delen, "Stålar", är han en utfattig student som säljer sin tecknartalang till en reklamfirma.
Det resulterar i att han flyttar hemifrån, får den vackra Portia till flickvän och att livet leker. Det leker dock inte riktigt lika mycket för Bonny, flickan han träffat hemma hos reklamfirmans kreative ägare, Nick, som är ett extra stöd för Rich. Hon har i panik flyttat från sin förkvävande mamma och ber att få låna ett rum hos Rich och där börjar handlingen i "Flytta in".

Rich är dock inte odelat glad att få en lägenhetskompis, eftersom det minskar möjligheterna att få vara ensam med den gudomliga Portia, men Bonny och Rich anpassar sig och lär känna varandra bättre. Rich har slarvat med skolan och riskerar att bli avstängd men bestämmer sig för att kämpa sig igenom gymnasiet för att ta sig till konstskola.

Jag hade vissa invändningar mot den förra boken, "Stålar" och i viss mån består de även i denna. Boken är dock en blandning av bekymmerslös ungdomsbok och en beskrivning av en frigörelseprocess mellan unga människor och deras föräldrar. En frigörelse som stundom blir ganska smärtsam för alla parter.

"Flytta in" har också stråk av klarsynthet, fakta som alla tonåringar är medvetna om och som de sen som vuxna kanske vill förtränga. Till exempel självklarheter som att skönhet är en viktigt ingrediens för framgång och lycka i många människors ögon.

- Carin Thärnström

NÄR INGEN SER av Karin Holmlund
(BonnierCarlsen, 2004, 266 s.)

Päls är mord! Elin är engagerad i kampen mot djurförtryck. Hon är en av dem som har gått från demonstrationer och lagliga protester till helt olagliga aktioner för det hon tror på. I boken "När ingen ser" får vi följa henne och några andra ungdomars kamp för djuren.

Jag har dubbelt svårt för den här boken. Dels har jag svårt att få kläm på Elin, huvudpersonen. Vad som ligger bakom hennes stora engagemang och vad driver henne. Det är inte förrän mot slutet av boken som jag tycker att hon börjar reagera normalt och tänka efter vad hennes handlingar får för konsekvenser.
Först då får jag någon slags förståelse för hennes handlande.
Dels har jag svårt för alla som kämpar mot förtryck genom att förstöra utan att sedan stå för sina handlingar.

En sak känner jag dock igen mig i i boken. När jag var 16-22 år hade jag mycket bestämda åsikter om det mesta. Allt var enklare och mer svartvitt.
Ju äldre man blir desto mer gråzoner blir det.

Kanske kan boken fungera som ett diskussionsunderlag i skolorna.
De flesta ungdomar verkar ha väldigt starka känslor runt ämnen som djuruppfödning/slakt, men verkar samtidigt totalt ointresserade av politik. De kopplar tyvärr inte ihop de två sakerna.

- Lotta Lundblad

DE TRETTIO SAMURAJERNA av Wilhelm Agrell
(Tiden, 2003, 207 s.)

Detta är freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrells andra ungdomsroman. Den första, "Dödsbudet", var en fiktiv berättelse inspirerad av en händelse då en 20-åring sprängde en IRA-bomb på en buss i London.

I "De trettio samurajerna" kör han delvis på samma stil. Boken handlar om ett antal unga svenska killar som åker till Bosnien som FN-soldater för att sätta upp en spaningspluton i Sarajevo. Även i den här boken utgår berättelsen från verkligheten och han har lyckats fånga en dokumentär känsla. Den litterära fiktionen blandas med fakta, kartor och militära termer.

Man får följa tre gruppchefer; Micke, Patrik och Anders.
Tre unga killar med helt olika inställning till kriget och sin uppgift. En av dem längtar efter att äntligen få skjuta ett dödande skott, en av dem klarar inte trycket och vill helst bli hemskickad och den tredje är en ganska vanlig kille som mest bara lyder order. Mycket handlar om den ganska trista soldatvardagen, tankar kring döden och hierarkin inom gruppen.
När plutonen får i uppdrag att eskortera en busskonvoj med flyktingar genom serbkontrollerat område ställs allt på sin spets. En av gruppcheferna gör uppror mot plutonchefen och de ganska oerfarna soldaterna hamnar avskurna från resten av FN-bataljonen ute i krigsherrarnas område.

Det tar ett tag innan jag kommer in i boken, men sen sträckläser jag den.
"De trettio samurajerna" är en spännande och lättläst bok som utan att vara för komplicerad i sin handling ändå ger en känsla av hur det är att befinna sig i ett krigsområde.

- Mia Gustavsson

UNDER LYSANDE MÅNE av Lian Hearn
(Bonnier Carlsen, 2003, 346 s.)

Lian Hearns trilogi om klanen Otori har mötts av entusiasm av såväl läsare som kritiker. Inte så konstigt då det är inte bara är välskrivet och spännande, den värld bokserien utspelar sig i viker av från mainstreamfantasyns pastischer på det medeltida Europa och låter oss istället stifta bekanstskap med de japanliknande Tre Rikena.
Tredje delen "Under lysande måne" knyter ihop säcken smidigt och avslutar serien. Trilogier som bara är trilogier är en sällsynt komoditet i dessa dagar och bara därför stiger Lian Hearn några pinnar på rankingskalan.

Den unge krigaren Takeo är arvinge till klanen Otori, han är från början uppvuxen hos "de utstötta", en monoteistisk frälsarreligion med pacifism som främsta bud. Han är också uppfostrad av lönnmördarna i det mystiska "släktet" och har deras magiska förmågor.
När boken börjar befinner sig Takeo och hans trolovade Kaede övervintrandes i ett kloster uppe i bergen, men snart kallas de ut i världen igen för att möta faror och för att erövra de tre rikena.
Med sig i bagaget har Takeo den profetia som styr hans öde, fyra fältslag skall han vinna, ett ska han förlora och så ska hans egen son döda honom.
Ingen lätt börda att bära.

Jag har inte läst de två tidigare böckerna, något som förvisso är lite av ett handikapp för mig när jag ska bedöma "Under lysande måne", men samtidigt så måste det betecknas som ett mått på kvalitet när jag snabbt dras in i handlingen och med stor lust slukar boken. Efteråt kände jag ett klart sug att läsa de bägge föregående böckerna.
Lian Hern har, åtminstonde i Anders Bellis svenska översättning, ett ganska enkelt och rakt språk som på ett tjusigt sätt matchar den miljö som återges i berättelsen. Det känns nästan som vore det en autentisk japansk saga.

- Harald Åberg

INGA LIVSTECKEN av Inger Frimansson
(Bonnier Carlsen, 2004, 239 s.)

Inger Frimansson är kanske mest känd för sina polisromaner och thrillerdeckare för vuxna, men det här är hennes femte bok för ungdomar.
Det är en spänningsroman, men ingen renodlad deckare. Vi får här möta ett kompisgäng i gymnasieåldern, som hängt ihop i vått och torrt. Olivia som är ihop med Andreas och sen deras barndomskompis Siri och klasskompisen Magnus.
En kväll i januari försvinner Andreas spårlöst och allting förändras, balansen i kompisgänget är bruten.

Första delen av boken berättas växelvis ur de tre olika kompisarnas perspektiv.
Det handlar förstås mycket om tankarna och oron kring Andreas försvinnande och vad som kan ha hänt honom och försök att komma ihåg hur han betedde sig innan han försvann. Men det handlar också om deras egna bekymmer med skola, kärlek, föräldrar och relationer.
Siri som är hemligt kär i Andreas, har dåligt självförtroende och inte gillar mammas nya kille. Magnus som känner sig lite töntig och utanför. Olivia som oroar sig för Andreas och vad som egentligen hände på nyårsfesten dagen innan han försvann och samtidigt börjar oroa sig för att hon kanske är med barn.
I andra delen av boken är det Andreas tankar vi får ta del av och i den sista och avslutande delen knyts berättelsens trådar ihop när vi möter dem kring skolstarten nästan ett år senare.

Boken är helt klart spännande, språket flyter lätt och man vill verkligen veta hur det går och vad som hänt Andreas. Det är först i andra delen när historien vecklas upp och vi får möta Andreas själv som jag känner att det hela börjar bli lite krystat. Det som hela tiden drivit berättelsen stannar upp och slutet blir ganska otillfredsställande. Jag kan se att det handlar om relationer, ungdomsproblem och att bli vuxen snabbare än man tänkt, snarare om ett spännande deckarfall.
Ändå upplever jag att svängningen i ton och perspektiv i bokens andra del blir lite väl antiklimaktisk.
Däremot blir jag mycket sugen på att läsa nån av Frimanssons deckare.

- Mia Gustavsson

Bulldozer : 05-02-14