5 böcker: Tema familj

Släkten är värst, eller kanske bäst, eller helt enkelt både och.
Släkten är något du sällan kan undkomma.
Du är fast vid den och vid gener som förs vidare även om du säger upp bekantskapen med familjen.Visst är det praktiskt och ganska behagligt med någon som älskar dig reservationslöst (mamma till exempel?) och mindre behagligt med någon säger beska sanningar som dina vänner finkänsligt avstår från (brorsan kanske?).

DOTTERN av Jessica Durlacher
(Wahlström & Widstrand, 2002, 232 s.)

"Dottern" fick väldigt mycket uppmärksamhet i samband med utgivningen, både i sitt hemland Holland och även till viss del i Sverige.
Jessica Durlacher besökte 2002 års bokmässa i Göteborg där hon gjorde ett ganska blekt och tråkigt intryck på mig.
Det hindrade mig dock inte att från att fortfarande vara intresserad av att läsa boken, för det är ju inte alla som både klarar av att skriva bra och sedan marknadsföra det de skrivit också.

"Dottern" är en väldigt bra bok om ett ämne, andra världskriget, som allt mer blir avlägsen historia för de som växer upp nu. För ju mer tiden går desto färre finns i livet som kan säga "jag var där".
Bokens berättare är Max, som har en far och faster som klarat sig genom koncentrationslägren med livet, men inte riktigt själen, i behåll.
Max har en klar distans till både fadern och judendomen och vet bara hur faderns tid i koncentrationslägren negativt påverkar familjen i nutid, men är egentligen inte så intresserad av att veta hur det var i det förflutna.

När fastern kommer till familjen i Amsterdam från USA vill hon besöka Anne Franks hus och gömställe. Hela familjen går dit och där träffar Max på Sabine. Deras första möte blir inte så lyckat, men så småningom blir de vänner och älskande. Sabine har också en far som varit i koncentrationsläger och har en helt annan inställning till det än Max. Hon vill veta, hon har valt att jobba på muséet i Anne Franks hus, och betraktar det mer som ett kall än ett arbete.
Mycket av hennes liv och tillvaro går åt till att vara dotter åt en f d koncentrationslägerfånge och hon beundrar sin far oerhört, men på avstånd.

Max och Sabine lever tillsammans i hans lägenhet, men så en dag när Max kommer hem så är Sabine och alla hennes saker borta från lägenheten. Han hittar ett brev där hon ber om förlåtelse, att deras förhållande aldrig skulle ha fungerat och att han aldrig får leta efter henne. Max kan inte riktigt hålla sig utan försöker kontakta hennes mor, som vägrar att släppa in honom och bara säger "glöm min dotter".

Max liv går vidare, men inte riktigt i de banor han tänkt sig.
Som fyrtioåring, sjutton år efter det att Sabine lämnat honom, får han kontakt med henne igen.
De tar upp sin relation, men han får inga svar när han försöker fråga ut henne om varför hon en gång lämnade honom.
Svaret kommer dock oväntat i en bok, skriven av en av Sabines vänner, som Max ska publicera i egenskap av förläggare.

Jessica Durlacher har skrivit en relationsroman med utgångspunkt ur en mans synvinkel och hon lyckas bra med det. Hon belyser de skuldkänslor som kommer av överlevnad. Skuldkänslor som föräldrar har gentemot sina barn och barn gentemot sina föräldrar. Men det handlar också om kärlek, förståelse och förlåtelse.
Det hela ges också en touch av detektivroman när Max försöker lista ut vad Sabine hemlighåller för honom.

MIN MOSTERS MIGRÄN av Hanne-Vibeke Holst
(Albert Bonniers Förlag, 2002, 415 s.)

Jag lyssnade på Hanne Vibeke Holst när hon pratade på den senaste bokmässan, hösten 2003, och försökte förstå hennes snabba danska. Inte alltid så lätt, men nog så intressant, det som jag urskiljde.
Hon var då i Sverige för att marknadsföra sin nyutkomna bok "Kronprinsessan" och erkände villigt att hon blivit inspirerad av "Mona Sahlin-affären" när hon skrev den.
Holst pratade också en hel del om boken "Min mosters migrän". Hon berättade att inte bara kvinnor uppskattat boken, utan hon har också fått positiv respons från manliga läsare som skrivit till henne.

"Min mosters migrän" är en djupt personlig berättelse, men samtidigt väldigt allmängiltig eftersom den beskriver både den tillvaro vi lever i nu och hur livet gestaltade sig under förra århundradet. Holst beskriver förändringarna i kvinnors villkor genom att intervjua sin mormor, sin mor och sina systrar.
Det är inga nyheter som framkommer i boken, särskilt inte för kvinnor och knappast heller för män. Men det är inte heller meningen.
Det är dock ett försök att göra kvinnofrågorna mer konkreta och försöka säga "följ inte alltid i det förflutnas fotspår - gör egna".
För mer info om boken läs Bulldozers recension

PAPPAS LILLA FLICKA av Elisabeth George
(Pan pocket, 1999, 299 s.)

Elisabeth Georges deckare "Pappas lilla flicka" utkom för första gången på svenska 1989.
Det är den första i hennes serie om den högadlige Scotland Yard-polisen Thomas Lynley och hans assistent den plejbejiska Barbra Havers. De blir här sammanfösta av sin chef och kommenderade att utreda ett mordfall på landsbygden där en sextonårig flicka hittats bredvid sin halshuggne far.
"Jag gjorde det och jag ångrar ingenting" är de enda ord som flickan upprepar igen och igen.
Givetvis är varken livet eller mordfallet så enkelt som det först uppenbarar sig.

Som en del av berättelsen finns också Lynleys och Havers komplicerade relation, både till varandra och till sin omvärld.
Lynleys bästa vän och kollega har gift sig med kvinnan Lynley älskar och Barbra Havers lever med sina gamla förvirrade föräldrar och har ständiga skuldkänslor för att hon inte räcker till och för att hon tycker att de är besvärliga i sin sjukdom.

Boken är välskriven och i sitt tema, om hur människor förgörs av sina nära, tidvis obehaglig. Samtidigt finns det lyckligtvis med en gnutta mod och hopp om försoning som gör läsningen uthärdlig.

HALVBRODERN av Lars Saaby Christiansen
(Wahlström & Widstrand, 2002, 721 s.)

Innehavet av boken "Halvbrodern" är nåt som härstammar från min period som bokklubbsmedlem. En mycket dyrbar tid i mitt liv eftersom jag ständigt glömde bort att avbeställa "månadens bok". Jag ska väl erkänna att jag kanske inte hade köpt den annars, definitivt inte ny och inbunden i alla fall, och att jag fortfarande har några hundra sidor kvar av den (den är på över 700 sidor), men jag ångrar inte att jag har börjat läsa den. Man dras snabbt in i tillvaron kring huvudpersonen Barnum och hans halvbror Fred.

Precis när andra världskriget tar slut blir en nittonårig flicka våldtagen och genom detta med barn. Hon blir så chockad att hon inte säger ett enda ord under hela graviditeten. Flickan, Vera, föder en son som hon ger namnet Fred och han växer upp tillsammans med sin mor och mormor.
Vera gifter så småningom om sig och får ytterligare en son, Freds halvbror, som döps till Barnum. Barnum är bokens berättare och genom honom får vi följa familjen genom efterkrigstidens Norge till nutid.

Det är fantastiska personskildringar som ges.
Lars Saabye Christensen har både en dramatisk och komisk ådra i sitt skrivande.
Ett exempel på detta är episoden när Barnum är på filmfestivalen i Berlin och där bjuder Cliff Richard på en cola light som tack för att hans låt "Livin’ doll" en gång under brödernas uppväxttid fått Fred att börja prata efter 22 månaders tystnad. Efter att Barnum spelat skivan tjugo gånger i följd får nämligen Fred nog av den. Fast det säger Barnum inte till Cliff Richard förstås.

FÄDER OCH SÖNER av Ivan Turgenjev
(Niloe-biblioteket. Ryska serien 3 , 1984, 319 s.)

Turgenjevs "Fäder och söner" tillhör klassikerna inom den ryska litteraturen. Med boken ville han beskriva det ryska samhället i mitten av 1800-talet där fäderna och deras söner stod för två helt olika syn på samhället.
Det gamla feodalsamhället mot det nya nihilistiska och rationella.

Boken blev dock inte speciellt väl mottagen av vare sig den äldre eller den yngre generationen och det blev ett hårt slag för författaren. Tiden har dock omvärderat boken och dess innehåll, även om det politiska temat har kommit mer i skymundan. Mest känd är boken för att Turgenjev myntar ordet "nihilism" i den.

"Fäder och söner" beskriver dock inledningsskedet av livegenskapens upphörande och det nya samhället med "fria människor" som tar vid.
I centrum av berättelsen finns Nikolaj Petrovitj, bosatt på en lantegendom där han upplöst livegenskapen och numera betalar sina arbetare, och hans son Arkadij, som är student i Moskva.
Arkadij tar med sig sin gode vän Basarov för att besöka sin far.
Basarov tillhör den nya generationen. Han är nihilist, en människa som inte böjer sig för auktoriteter eller tror på principer. Men det är med Arkadij, den intelligente men inte briljante unge mannen, som berättelsen förs vidare genom att han förälskar sig i den unga Katja och tillsammans med henne bildar familj.

"Fäder och söner" är en klassiker där den nya generationen gör upp med den gamla, inte nödvändigtvis med våld utan genom ett nytt sätt att leva och att tänka.

Carin Thärnström : 04-02-13