5 berömda Everest-legender

Ända sedan Göran Kropp 1995 gav sig iväg på cykel till Himalaya för att bestiga Mount Everest har jag fascinerats av den mystik som omgärdar världens högsta berg, och av de människor som bestigit berget – eller som dött i försöket att göra det.
Här följer några av de mer namnkunniga Everestlegenderna.

GEORGE LEIGH MALLORY (1886-1924)

–Varför vill du bestiga Mount Everest?
–För att berget är där.

Svaret på frågan som ställdes till George Leigh Mallory 1923 är numera klassiskt.
Mount Everest – världens högsta berg – fanns och finns mycket riktigt där, i Himalayas imponerande bergskedja.
I Tibet kallas berget Chomolungma, i Nepal Sagarmatha. Och med sin höjd på 8 848 m – eller 8 850, som National Geographic fastslog för några år sedan – över havet lockar det fortfarande fler klättrare än något annat berg i världen.

George Leigh Mallory var en av dem, och i Everestsammanhang är han en legend. Han föddes i Storbritannien 1886, och var med redan under den första expeditionen till Mount Everest 1921. Redan den gången nådde man mycket högt upp, närmare 7 000 meter. Mallory deltog även året därpå och då nådde två av deltagarna ända upp till 8 300 meters höjd.

1924 gjorde Mallory sitt försök att nå toppen, ett försök som kom att bli hans död. Den 8 juni försvann han och hans klättrarkamrat Andrew Irvine spårlöst.

Ända sedan dess har det spekulerats i om Mallory och hans kamrat nådde toppen innan de försvann. Man vet att de var mycket högt upp då de försvann och många har hävdat att de dog på vägen ner.

Mysteriet har förblivit olöst, men Mallorys kropp återfanns till sist.
1999 kunde ett klättrarteam bestående av bland andra den erkänt skicklige klättraren och guiden Eric Simonson hans frusna kropp en bit nedanför bergets topp. Och vissa fakta i samband med fyndet tyder faktiskt på att Mallory faktiskt hade nått Everests topp innan han dog. Han bar inte längre fotot på sin familj med sig, och många tror – eller vill tro – att det ligger begravt någonstans på Everests topp.

SIR EDMUND HILLARY (1919-)

Edmund Hillary, som föddes 1919 på Nya Zeeland, är kanske den allra största legenden i Mount Everestsammanhang.
1953 blev han, tillsammans med sherpa Tenzing Norgay, den förste att bestiga berget. Det var en bedrift som inte bara gav honom en eftertraktad riddartitel, utan också gjorde honom till en profil och förebild för mängder av människor i hela världen. Han hade gjort det omöjliga möjligt och efter den lyckade bestigningen av Everest blev expeditionerna, och de många längtansfulla klättrarna, allt fler.

Idag är Mount Everest en stor industri och de flesta expeditioner är helt kommersiella; erfarna bergsguider lotsar – för en betydande summa pengar – upp hela sällskap till toppen. Sir Edmund Hillary har ofta uttalat sig mycket kritiskt mot detta, som han ser som en förödande exploatering av Everest. Han menar att strävan efter att nå målet ofta gör klättrarna så hänsynslösa att de kan lämna en skadad eller sjuk kamrat att dö bara för att själva nå toppen.

Det ligger mycket i Hillarys kritik. Senast 2006 lämnades klättraren David Sharp både av sina egna kamrater och av andra grupper att dö 300 meter nedanför toppen. Och det är en vanlig företeelse på Everest. Att nå toppen är ofta viktigare än att hjälpa andra klättrare i nöd, en attityd som inte var vanlig på den tid då Hillary utförde sin bedrift.

Ett av de svåraste partierna av Mount Everest kallas numera Hillary Step, efter just Edmund Hillary. Det är en nästan lodrät vägg, som ligger mellan Sydtoppen och toppen, och Hillary var den förste att klara denna svåra klättring. Idag använder sig klättrarna av fasta rep, och många förundras fortfarande över hur Edmund Hillary och Tenzing Norgay lyckades klara den biten med de primitiva klättrarattribut som användes 1953.

JUNKO TABEI (1939-)

Det pratas inte så ofta om henne, åtminstone inte utanför de mer intima klättrarkretsarna. Trots det hävdar jag att hon tillhör de alldeles särskilt minnesvärda Everestprofilerna.
Den japanska klättrerskan Junko Tabei var nämligen den första kvinnan som besteg Mount Everest.

Året var 1975 och Junko Tabei var då trettiosex år gammal. Hon hade varit intresserad av bergsbestigning ända sen barnsben, och 1969 grundade hon en kvinnlig klätterklubb hemma i Japan. Tillsammans med ett klättringsteam bestående enbart av kvinnor gav hon sig så iväg till Himalaya 1975. Trots att teamet överraskades av en snöstorm och blev strandsatta på 6 000 meters höjd lyckades de vända på situationen. Den 16 maj kunde Tabei, som den första kvinnan i världen, sätta ner foten på Världens tak.

Junko Tabei har fortsatt att klättra och hon blev inte bara den första kvinnan på Everest, utan också den första kvinnan att bestiga de sju topparna; varje kontinents högsta topp. Än idag bestiger hon tre till fyra berg per år, och hennes klätterintresse tycks aldrig sina.
I samband med bestigningen av Everest fällde hon de numera klassiska orden: Jag förstår inte varför män gör så mycket väsen av Everest. Det är ju bara ett berg.

Kanske är det just den avspända inställningen som gjort henne till en av världens skickligaste bergsbestigare.

REINHOLD MESSNER (1944-)

Reinhold Messner föddes i Sydtyrolen i Italien 1944, och han räknas allmänt som en av världens bästa bergsbestigare.
Redan vid fem års ålder började han klättra och innan han ens fyllt tjugo hade han avverkat de flesta topparna. Men det han är mest känd för är sina Mount Everestbestigningar – och det faktum att han var den förste som besteg berget utan extra syrgas.

På 8 848 meters höjd innehåller luften bara en tredjedel så mycket syre som vid vattenytan. Därför var det ingen som tog Messner och hans kamrat Peter Habeler på allvar när de 1978 beslutade sig för att ta sig till toppen utan syrgas. Men Messner och Habeler klarade bestigningen utan några större problem.

1980 bestämde sig Messner för att bestiga Everest helt ensam, även denna gång utan syrgas, och dessutom via en helt ny led.
Han tänkte dessutom göra klättringen i augusti, mitt under pågående monsun. De allra flesta som bestiger Everest gör det i maj, då vädret är som mest gynnsamt, och än en gång skakade många på huvudet åt Messners beslut. Och klättringen blev mycket riktigt bekymmersam. När han till sist nådde toppen den 20 augusti hade han stundtals hört röster och känt sig förföljd, troligen på grund av syrebristen. När han så småningom kom ner till baslägret kollapsade han.

Messner var först i världen med att bestiga jordens fjorton 8 000-metersberg och det första, Nanga Parbat, besteg han redan 1970.
Men de många klättringarna på hög höjd har satt sina spår.
Många hävdar att Messner tillbakadragna och stundtals egendomliga sätt är en följd av all den tid han tillbringat på hög höjd utan extra syrgas. Vare sig det är sant eller ej är han en av de allra mest meriterade bergsklättrarna genom tiderna.

GÖRAN KROPP (1966-2002)

1996 räknas som ett svart år i Mount Everests historia. Den 10 maj överraskades flera expeditioner av snöstorm högt uppe på berget, och flera – inklusive de kända och välmeriterade bergsbestigarna Rob Hall och Scott Fischer – fick sätta livet till.
Men sanningen är att Everest varje år kräver ett stort antal liv, och 1996 var dessvärre bara ett tragiskt år av många. Samtidigt är de som ger sig av till Everest oftast medvetna om riskerna, i alla fall de vana och erfarna klättrarna. Och 1996 fanns en trettioårig svensk bland de mer välmeriterade bergsbestigarna. 1988 hade han bestigit drygt 7 000 meter höga Pic Lenin på rekordtid. 1993 blev han den förste skandinaven att bestiga K2. Och nu var det dags för Göran Kropp att ta sig an Världens tak.

Göran Kropp hade tröttnat på kommersialismen kring Everest och ville bevisa att man kunde ta sig upp på toppen utan någon jättelik organisation.
Han beslöt sig därför för att inte bara klättra ensam, utan dessutom ta sig från Sverige till Everest helt på egen hand. Han tog helt enkelt cykeln. När han den 23 maj 1996 blev den förste att bestiga Everest utan syrgas, efter att ha tagit sig dit helt utan hjälpmedel, skrev han historia.

Göran Kropp hade många bollar i luften och var full av livsglädje och vitalitet. Tillsammans med David Lagerkrantz skrev han boken "8000+", om sin berömda soloexpedition till Everest, och hemma i Sverige öppnade han butiken "Kropp och Äventyr" och höll klätterkurser. Dessutom höll han ständigt på med nya äventyrsprojekt.
Ändå hade han all tid i världen över för undertecknad, som under etnologistudierna ville göra en intervju inför B-uppsatsen. Jag brukar i regel inte använda uttrycket "ödmjuk" i samband med människor som bestiger världens högsta berg – men när det gäller Göran Kropp känns det helt rätt.

2002 omkom Göran Kropp vid en klättringsolycka i närheten av Seattle.
Han halkade, föll 20 meter, slog i en klippkant och fortsatte falla.
Han dödförklarades redan på platsen. Och även om han dog en alltför tidig död var det förmodligen ändå just på det sättet han skulle ha valt att få sluta – i full färd med att bestiga ett berg.

Bitte Assarmo: 07-01-26