5 böcker: Barnböcker

Ett gäng barnböcker att läsa högt för och med egna eller andras barn.
De flesta är bilderböcker för de riktigt små barnen, men Jan Lööfs Pelle-bok kan fungera som en läsa själv-bok för den teknikintresserade i låg- och mellanstadieåldern, likväl som en läsa tillsammans-bok.

LÄSA BOK av Anna-Clara Tidholm
(Alfabeta, 2006, 26 s)

APAN FIN av Anna-Clara Tidholm
(Alfabeta, 2006, 26 s)

Två underbara och underfundiga bilderböcker för barn i tvåordsåldern.
Det handlar om att läsa och peka, och Tidholm har en fantastik känsla för berättandet för de minsta, med sina teckningar och precisa ord vare sig det gäller "klättra upp" och "dricka mjölk" för apan, eller "fisken blöt" och "titta ut" i "Läsa bok".

Som vuxen kan man njuta av dessa böcker genom att dela upplevelsen med barn och få vara del av deras språkliga utveckling. Att bild och ord harmonierar och skapar en större yta för förståelse hos barnet, samt ger dem en "kick" i deras utveckling. Jag har läst Tidholms böcker för mina syskonbarn när de var yngre och det är nästan så att jag beklagar lite att deras skenande språkutveckling nu gjort dessa böcker helt ointressanta för dem. Lyckligtvis har jag andra barn i bekantskapskretsen som förhoppningsvis lockas av dessa små pärlor.

Dessa två titlar ingår i en hel serie med pekböcker. F örutom dessa två finns också: "Lilla grodan", "Lite sjuk", "Hela natten", "Mera mat!" och "Nalle hej!"

LILLA SKEPPARN av Staffan Björkman
(BonnierCarlsen, 2006, 25 s.)

Lilla skepparn är en bilderbok med rader på rim, några på varje sida. Det är framförallt bilderna som gör denna bok. De är helt fantastiska och man blir glad bara att titta på framsidan, och man njuter även i fulla drag när man slår upp sidorna i boken.

När man sett sig mätt på bilderna (och det tar lång tid!) är det dags att ge sig i kast med texten. Den är inte så tokig den heller, även om den försvinner lite bland "vågorna".

"Skepparn står och styr sin båt
det där blöta, är det gråt?"

Det är enkla meningar, som ändå ger stuns och stimulans vid genomläsningen. De väcker även frågetecken hos det läsande barnet.
Är det gråt kan man ju undra? Vad är egentligen vatten och är det någon skillnad på vatten och tårar?

Resultatet blir en varm, underfundig och vackert berättad historia om en färd i det okända.

PELLE OCH FARBROR OTTOS UPPFINNING av Jan Lööf
(BonnierCarlsen, 2006, 26 s.)

Farbror Otto heter egentligen Nikolaus Otto och levde mellan åren 1832-1891. Han konstruerade explosionsmotorn, den typ av motor som driver de flesta moderna motorer framåt.

Jan Lööf beskriver i text och bild explosionsmotorn och den motordrivna trafikens utveckling och ställer också frågan vad som händer när bensinen tar slut. Som den så småningom kommer att göra.
Pelle ritar dock på en motor som drivs av regnvatten istället för bensin. Istället för att skratta åt Pelles påhitt så kan man konstatera att väldigt många kreativa uppfinnare har blivit utskrattade i början av sin karriär. Faktiskt ibland under hela sin livstid.

Principen för en explosionsmotor är att en blandning av luft och bensin exploderar i en cylinder och får en kolv att tryckas ned och som i sin tur får en vevaxel att börja rotera. Tydligen så var Otto tveksam till sin egen uppfinning, den väsnades rätt högt och spred en stinkande lukt omkring sig. Sen dess har det dock utvecklats både ljuddämpare och renare bensin.

Boken är en informativ berättelse som på ett lättsamt sätt redogör för delar av den tekniska utvecklingen de senaste hundra åren. Den borde uppskattas av både unga och äldre teknikfreaks.

NÄR KOMMER BUSSEN? av Ryôji Arai
(Alfabeta, 2005, 31 s)

Arai fick The Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA) 2005 med motiveringen: "Ryôji Arai är en bilderbokskonstnär med en alldeles egen lyskraft; djärv, fräck och oförutsägbar".
Alfabeta har nu givit ut hans bilderbok "När kommer bussen?".

Det är en färgsprakande historia med en stoisk huvudperson som sitter vid busskuren och väntar på att bussen skall komma.
Åtskilliga ekipage passerar förbi. Allt från hästar till lastbilar. Men ingen buss dyker upp. Så blir det natt.

Huvudpersonen sitter tappert kvar och får till slut sin belöning när bussen väl dyker upp. Tyvärr är den fullpackad med människor och grejer så den väntande pojken får helt enkelt inte plats.
Han bestämmer sig då för att inte åka buss, utan att gå.

Det är en underfundig historia i all sin enkelhet. Den har på sin höjd två meningar per sida och är en utmaning för det västerländska kynnet.
I Afrika, Asien eller Sydamerika är det inget konstigt om det tar tid att ta sig fram, och man kan anpassa sin tillvaro till att bussen kommer ett dygn för senat, eller inte alls. Det är besvärligt, men det är inget att jaga upp sig över. Jag misstänker att det spanska ordet mañana finns i Asien och Afrika också, i betydelsen någon gång i framtiden.

Det är dock en bilderbok och det är också bilderna som driver berättelsen framåt. Motiv med hisnande och färgsprakande kombinationer, som ändrade perspektiv från sida till sida.

JAG ÄR INTE SÖT av Jonathan Allen
(BonnierCarlsen, 2005, 24 s.)

"Jag är inte söt" är en helt oemotståndlig gullig liten berättelse om en jättesöt liten uggleunge och hans besvär med att får omvärlden att förstå att han är en "smidig, stilig stidsflygare med jättestora se-i-mörkret-ögon".

Lilla Ugglan ger sig ut i skogen för att verka tuff och cool, men alla han träffar på, från Kanin till Räv tycker bara att han är liten och söt. Ungefär som min kompis treåriga son tycker att han är stor och tuff, och inte alls liten och söt. Jag är ganska säker på att han kommer få ett identifikationsobjekt i Lilla Ugglan.

Som vuxen så tycker man att det är en söt och näpen liten historia, men som barn så får man kanske en igenkänningsfaktor.

Som sagt, en söt historia, med söta bilder.

Carin Thärnström : 06-06-19